Aftonbladet – 8 oktober 1845, sida 1

MH BH mn rr samma ändamål, gratis kört lille Pacifico Avignole två slag kring Djurgårdsslätten. Åkaren älskar icke hvilan. Det rastlösa i hans kall lägger oro i hans ådror. Ehuru hans lif i sig sjelf har åtskilliga episoder af lugn, dessa för meditationen, för svärmeriet dyrbara stunder, då grålle med tyst tillfredsställelse gömmer sitt hufvud i sörptunnan och piskan i lugn hemtar sig från sina utsväfningar, så försmår han dock merendels att hänge sig åt sömnig njutning af ett sorgfritt väsen,, — han öfverlemnar sig då heldre åt sällskapslifvet — han samtalar med sina kamrater — han inleder konversationen med ett: fy fanl eller: ,drag åt fanders, och innan kort fär samspråket lika allmänt, som lifligt. Ännu några minuter — och man talar endast med gester — gesterna vexa ut till örfilar, kraftiga, omisskännliga örfilar, kindpustar i full, laga form, — polisen kommer emellan och man åtskiljer de stridande, som sedermera vänligt råkas på vatten och bröd, för att tillsamman afsitta gatufridsböterna.. Ett fel, som man icke, med bästa vilja i verlden, kan fråndömma åkaren, är en viss jalousie de metier,, hvilken på ett obehagligt sätt faller i ögonen, då man råkar komma i grannskapet af deras vagnborgar på Munkbron eller Brunkebergs torg. Alla störta då fram med sina respektive åkdon, hvilkas egenskaper de, jemte piskorna, höja mot skyarne, och säkert har dervid mera än en aktningsvärd vandrande medborgare blifvit öfverkörd. Man skriker i himmelshöjd, för att rekommendera än mamsell Taglioni, än furst Ypsilanti, än unga iHobergsgubben, oberäknadt en mängd andra utmärkta och klassiska personlighe