Aftonbladet – 8 oktober 1845, sida 1

SS rr till och med, att åkaren söker, under en gla sammanfart, göra sig underrättad om edra bekant skaper, och så der till halfts känna sig för, p hvad social ståndpunkt ni egentligen kan befinn er. Så hände det mig för några år tillbaka, då vid en färd till ett af utvärdshusen, samtalet nä stan var på väg att dö ut, att min åkare hel plötsligt frågade mig: kände herrn den der kar len, som gick till döden i går? Naturligtvis gjörde jag allt, för att aftvå mi; misstankan om hvarje slags bekantskap med e! så pass tvetydig personlighet, som den, hvilke redan mistat hufvudet. Jag Bbedyrade, att de utanför Skans tull saligen hädangångne medbor garen var mig, från topp till tå, ett X eller Z oeh alt jag, äfven om jag föll på honom, ick visste hvem han var. Det är verkligen en förlust för herrn, an märkte åkaren i en så beklagande ton, att ja nästan började anse mig förnärmad; han var e) förbannadt gentil karl och förde sig väl ända i i sista stund; och så ordentlig och rangerad ser Han drog upp sin klocka samma morgon han ex pedierades.n : I öfrigt affekterar åkaren, under det han slå som bäst, mycken förkärlek för hästar. Han ta lar gerna om croiserad race, ehuru hans begrep i detta hänseende tyckas temligen korsa hvaran dra. Han utliter sig i en ton af yttersta förtro lighet om herr kongl. sekreteraren Norings hings Achilles och herr viktualiehandlanden Norling sto Luna. Han är långt ifrån obenägen att bl bror med herr Guerras stalldrängar, och derige nom, på sitt vis, komma i närmare beröring mec den celebra truppen. Ilan har till och med, fö,