Itryck, cch i synbarlig afsigt att dermed åstadkomma en öfvertygelse, upprepar, att hr friherrn icke egentligen hördes ytira sig emot regeringens, eller som hon säger, statsrådets åsigter annat än i frågan om. arfsrätten, så står detta just icke så alldeles tillsammans med sanna förhållandet. Ingen ledamot af riddarhuset vid riksdagen och knappt någon annan som följde med ärenderna, var okunnig om, att båda bröderne Palmstjerna, likasom presidenten von Hartmansdorff och grefve Björnstjerna tillhörde själen i, och på visst sätt utgjorde den fraktion, som gemensamt med erkebiskopen och några af biskoparna arbetade på att utskotten från Adeln och Presteståndet skulle, emot regeringens önskan, blifva tillsatta i en kompakt konservativ anda, och att detta skedde, hvad KonstitutionsUtskottet beträffar, hufvudsakligen i och för det ändamålet, att kunna kullkasta, ej blott 1840 års representationsförslag, som berodde af Ständernas eget afgörande, utan också att förekomma förnyandet af något annat, som kunde upptaga likartade, om än modifierade elementer i valförsamlingen. Den, som läst protokollerna i representationsfrågan vet också, att Frih. N. Palmstjerna icke gjorde någon hemlighet af dessa tänkesätt. Såvida det nu icke bestrides, att nyssnämnde fraktion verkligen stod i en opposition emot Regeringens vid flera tillfällen och äfven i representationsfrågan, genom Konungens Rådgifvare yttrade tankar, så lär också ej kunna nekas, att Friherre Palmstjerna befann sig i denna belägenhet och hade valt en sådan ståndpunkt. Vi erinre här blott om ett faktum, utan att vidare ingå i något bedömande 1 hvad mån detta borde verka till Friherre Palmstjernas rappelerande såsom minister. Men om vi i sistnämnde hänseende rätta oss efter Minervas önskan, så bör hon äfven medgifva, att det på hennes sida hade varit mest öfverensstämmande dermed och med hennes egen tydning af Konungens rättighet, att icke vidare tillkännagilva något elakt lynne öfver Konungens åtgärd, äfven under förevändning, att detta endast vore riktadt mot tidningarne. — Ibland smärre saker, som varit att observera för Aftonbladet, är äfven enrecension i Dagl. Allehanda för sistlidne Fredag, öfver en samling sånger, som för omkring ett år sedan utgåfvos af herr Bauck, densamme, som under signaturen —u— vanligen refererar musikaliska saker i Aftonbladet, och hvilka sånger jemte deras författare dervid fått röna en jemmerlig medfart. Till ett sådant omdöme har herr —w— haft en fullkomlig rättighet, ty det står för hans räkning, och vi ämna således icke taga hett vid oss deröfver, för att skydda hr —u—. Vi hafva blott nämnt saken för att i sammanhang dermed kunna berätta en icke ointressant omständighet till upplysning för läsaren. Hr Bauck hade nemligen för någon tid sedan sändt en samling af sina så väl äldre som nyare sångkompositioner i manuskript (med underlagd tysk text) till Felix Mendelsohn-Bartholdy, jemte anhållan, att denne berömde konstnär måtte yttra sin tanka om dem. Bland dessa sånger befann sig äfven den ena af de båda i Allehanda-artikeln utdömda sångerna, neml. Elfdrottningen; den andra lärer då ännu ej varit komponerad. Mendelssohn besvarade genast hr Baucks anhållan, med ett omdöme öfver sångerna, hvilket är märkligt i det afseendet, att det om hvarje af de i hr —Ww—s recension vidrörda punkterna inneSom hr Båuc ÄMNLa alideles motsatt hr —W—S. 55 DiViruvg a Vilt PKR rekommer, vilje vi med hans tillstånd här meddela ett litet utdrag till jemnförelse. Hr —w— yttrar nemligen i sin recension, att br Baucks sånger så till uppfinning som utförande äro under medelmåttan, hvarjemte han hos hr B. anmärker en fullkomlig brist på smak och insigt i utförandet af den musikaliska tanken, der en sådan förefinnes, samt förebrår) hr B. uttryckligen, att han författar och låter trycI ka sådan musik, m. m. — Mendelssohn yttrar Ideremot, att herr Baucks sånger utmärka sig I framför mångaså väl till melodien som ackomÅ j pagnementet -m. m., och att de säkerligen skola I förvärfva sig vänner och helsas välkomne, hvarbelst de vinna inträde, samt uttalar sin hjertliga önskan, att detta måtte ske ej blott i Sverige, utan ock i Tyskland. — — Dagl. Allehanda berättar om hr Baucks melodier, att de ,inrehålla en omusikalisk prosa, eller en högst proIsaisk musik, de stå der kraftoch saftlösa, lemIna hjertat kallt och förståndet tomt, m. m. I Eifdrottningen säges hr B. hafva på ett ställe skämt bort, sitt motiv, och på ett annat ställe förfuskat, det. För öfrigt benämnas herr B:s idger i allmänhet platta och hvardagsmässiga,. — Märkligt nog säger deremot Mendelssohn, att hr Baucks sånger ega angenäma, naturligt flytande och likväl icke bekanta eller vanliga melodier. (Zeichnen sich vor vielen durch ihre angenehme, natärlich fliessende, und doch nicht bekanntgewöhnliche Melodie aus.) — — I Allehandas recension heter det om ,Elfdrottningen, då fråga är om återgifvandet af poemets karakter, att detta är en uppzift, som pöfverstiger hr Baucks krafter. — Mendelssohn loford:r deremot uttryckligen hr Baucks priktiga uppfattning af poesierna. (Zeichnen sich dureh riechtise Auf