Aftonbladet – 6 oktober 1845, sida 2

förevita Regeringen någon olaglighet, är tydlig deraf, att man icke fann någon bättre förevänning än faran för tron; men äfven denna var utar betydelse, ty Strauss inkallande var redan kon: tramanderat af Regeringen, och beskyllningen orm irreligiositet, hvilken man anförde mot de nys uppfostringsanstalterna var en ren dikt. På an dra sidan låg för hvars mans ögon, att betydande framsteg blifvit gjorda; men Regeringen stod före den 6 September ungefär i samma förhållande till befolkningen, som Joseph II mot slutet a! sin lefnad till sina Österrikare. Kantonernas deputerade hade just då sammankomst i Zärich och det är ett bruk, att högsta embetsmannen :; den kanton, der landtdagen hålles, är förbundspresident. Då Zäricherregeringen förjagades och flyktade — en medlem af densamma, regeringsrådet, hr assessor Hegetschwyler, som ville stifta frid, blef skjuten under tumultet — så blef landtdagen och edsförbundet en lång tid utan president. Bland blod och lik, på statsförfattningens spillror, i spetsen för psalmsjungande friskaror, i isyn af den bestörta, ledare saknande landtdagen. tog det segrande upproret regeringstyglarne i sin hand. Så kommo de, som kalla sig konservatifva till väldet i Schweitz. I alla kantoner upphäfde le gamla ätternas regeringslystna parti ett skallande jubel; hemligheten att sätta folkmassorna i rörelse mot de nya Regeringarne och att sålunda itervinna makten, var upptäckt. I Bern och andra santoner hade man visligen undvikit religionstridigheter; men hvar det någonsin låt göra sig, kallade nu plötsligt ropet religionen är i faral Religionsfara i kanton Luzern, religionsfara i kanon Aargau, religionsfara i kanton Solothurn, reigionsfara i kanton Wallis. Ingen var dock i ara mer än de nya regeringarne, ingen farlig ner än religionsskrikarne; de blodiga tilldragelser ;ch omstörtningar, som härefter i Aargau, Wallis, Luzern följde snabbt på hvarandra, lemna derpå ;vedersägliga bevis. Luzern blef hufvudqvarteret ör de oroliga. Ej annat än nödvärn var uppväfvandet af klostren i Aaargau, och nödvärn var fven bildandet af det Unga Schweitz friskaror not det gamla Schweitz i Wallis och Luzern.