Imunallorsamlingar, på kretsdagar och landdagalr vidare genom muntligt rättegångssätt med ed Isvurna män af folket; genom fredsdomare, hvilk hafva samma befattning som polisen, nemlige jatt upprätthålla freden i det inre; ändtligen ge nom inrättningar, som trygga personlig säkerhe och skydda de enskilda mot godtycke hos de offentliga makten. En stat som saknar dessa kän nemärken är icke fri, han må utstyra sig me det prålande namnet republik eller kalla sig mo narki. Men Schweitzs politiska reformatore tänkte icke så. De bibehböllo den, af aristokra tien fordrade och införda embetsmannahierarkin förvaltningen med dess luntskrifveri, hemlighets krämeri och administratifva lagskipning; de be höllo polisbyrårne och gensdarmeriet, kallad landtjägare, med den oinskränkta makt, bhvarmer Frankrikes Ludvigar utstyrt dem; de behöll ettdera såsom Bern, den gamla, aristokratisk lagskipningen, med dess från kanoniska lagen lå nade inqvisitionsoch civilprocess, eller ock, ox de än, såsom Waadt, Zärich, Aargau, Basellanc och andra kantoner införde offentlighet och munt lighet i rättegången, så drogo de sig dock mec fruktan tillbaka för juryinrättningen. En verk lig representation tillvägabragtes — början til ett fritt statslif — men pressens frihet enlig grundlagen! är ingen friket i verkligheten, si länge icke en dermed öfverensstämmande lagskip. ning skyddar frimodigheten och sanningskärleker mot den sårade fåfängans och egennyttans hämnd. utan en snara. Med tiden utbredde sig inom de reformerade kantonerne mer och mer den obehagliga känslan att man bekommit, mindre en ändring i det politiska och sociala tillståndet, än som man uttryckte sig, ett ombyte af personer på de gröna stolarne,. Man började märka, att de gamla slägterna, vana vid maktens åtnjutande rört sig med mer ledighet deri, och att de nys uppkomlingarne begingo svåra misstag i valet a medlen att visa en, statsmakten tillbörlig värdigbet. De nya regeringarne syntes samtligen utg; från den tankan, att folket icke var moget för (en sann politisk frihet; derföre skulle det i nys skolor bildas dertill — liksom kunde man lär: sig simma på torra landet. Medan man i afse. ende på reform af statsinrättningarne höll sig til det aldra nödvändigaste, uppkastades stora folk uppfostringsplaner och ett stort antal högre och lägre undervisningsanstalter inrättades. Derigenom ökades statsutgifterne, de förut städse fulla statskassorne tömdes och äfven pålagorne måste ökas. Ny grund till obelåtenhet, då de fordna regeringarne bestridt statsutgifterne, dels af statsgodsens afkastning och räntan af nedsatte kapitaler, dels genom indirekta skatter, som icke märktes af folket: hvilket lefde i den inbillningen, att gemene man litet eller intet bidrog till statsinkomsterne Härtill kom att de gamla ätterna icke öfvergåfvc hoppet att återkomma till styret, om än de äldre statsmännen deribland icke längtade efter nya mödor. De dem tillgifna familjer utbredde i tysthet obelåtenheten; de af dem sufflerade tidningar icke blott upptäckte och framdrogo de nya regeringarnes fel, utan förstorade dem äfven och uppmuntrade de missnöjda till motspänstighet och högtrafvande förhoppningar. Sinnena hade likväl länge kunnat förblifva vid denna grad a! jäsning, om icke otåligheten hos några regeringsledamöter i kanton Zärich, genom en för rask utveckling af sina planer, försatt missnöjet i öfverspänning och derigenom arbetat motståndarne i händerna. Det händer ofta regeringar, som i verldsliga saker äro stora älskare af makten, att de i andliga medgifva en oinskränkt frihet — en beqväm åskledare, den de protestantiska regeringarne ofta användt. Man kallar det upplysning. Detta visade sig äfven i Zärich. Man tycktes vilja gifva den positifva, kristliga religionen till pris; Strauss inkallades såsom lärare till kantonen. Från detta ögonblick hade det gamla regeringspartiet, som kallade sig de konservatifva, vunnet spel. De förklarade tron i faran, och detta blef nu partiets lösen. Allt missnöje samlade sig nu under trons fana, hvarpå man förut i Zärich minst hade tänkt). Man bildade offentliga troskommitter och organiserade förbindelserna dem emellan. Regeringen försökte att antasta denna heliga början såsom ett åsyftadt myteri. Men det var för sent; man beropade sig på rättigheten till föreningar. Den enda lagliga, beväpnade styrka i Schweitz är beväringen, som der kallas miliz. Troskommitteerne, för hvilka många obetydliga namn, men äfven herr Buntschli ställdes i spetsen, organiserade i hemlighet friskaror mot regeringen. En morgon hördes stormklockan i byarne, friskarorne drogo, under psalmers afsjungande och med en prest i spetsen, mot Zärich; borgarenas blod flyter, regeringen störtas och en trosregering upprättas Det var den 6 Sept. 4839. På dessa tilldragelser ligger en svår skuld. Att man icke kunde herrarne, uppfostrade i den tron, att en oinskränkt öfverhet och rättlösa, af nåd beroende undersåter utgjorde en af Gud sjelf stiftad inrättning, svarade med afslag. Den lilla kantonen Basel ligger mel. lan det konstitutionella Frankrike och det konstitutioneila Baden. Då landtkommunerne sedermer: förklarade sin oafhängighet, öfverföllo baselska stads. borne 4832, om nattetid, de oberedda landtborne men blefvo likväl vid Gelterkinden tillbakaslagne Stadsbaselborne hade, för att dölja angreppet, gåt öfver Badiska gebitet. Derefter värfvade de ånyc