-—-QQ-QLi .— l 0 l1äioDotrriiitBi—nnn MIRABEAU OCH MIRABELLE. ) HISTORISK NOVELL AF HIPPOLYTE BADOU: XIV. UPPLÖSNING. I Mars månad kommer qvällen tidigt, ty vin:ern fördröjer ännu solstrålarnes framträngande. Det var redan alldeles mörkt klockan sju på aftonen, och markisinnan de la Fare, som af det allmänna ryktet blifvit underrättad att valet uppskjutits till morgondagen, gick in i sin kammare och tackade Gud för detta oväntade och för henne så välkomna uppskof. Rudolf hade ju svurit att ingenting företaga före utnämningsdagen. Ermelinda hade således ännu en säkerhetsdag, i fall man får gifva detta namn åt hennes fruktans ögonblickliga upphörande. Markisen sjelf var alltför mycket sysselsatt med tanken på det steg ban samma afton fann sig föranlåten att taga, för att han skulle hinna underrätta sin fru om att ryktet om uppskofvet var en osanning. Om man undantager den oro, som sjelfva hennes kärlek medförde, bade Ermelinda för närvarande vunnit ett slags lugn, som tillät henne att kallt betrakta sakernas läge och att fatta ett förnuftigt beslut. Det beslut hon fattat var, att aldrig mera återse Mirabeau, men också att frälsa honom från Rudölfs mordanslag. Knappast hade hon gjor dessa tvenne tankar rätt klara och rediga för sig då hon ämnade skrifva till Mirabeau och i få orc berätta henom historien om hennes och chevaliej de Vorbelles konspiration, när — just i det ö gonblick, då hon satte sig ned för att skrifva dörren öppades och chevaliern inträdde. Stum och med en särdeles högtidlig min mnalkades han Ermelinda. Han hade så mästerlig! förställt sin fysionomi, att allt deruti syntes dy) Se Aftonbl. J4 208, 209, 210, 212, 214, 215, 216 Fk 2 8, 219, 220, 222, 223 224 och 225,