Aftonbladet – 3 oktober 1845, sida 2

verkan till de öfriges så väl undervisande son uppfostrande hon med rätta bör kunna påräkna Men felet som häri besticker sig, är detta Barn. ängens eller den faderliga och moderliga eftergif. venbetens och undergifvenbetens, svaghetens och kortsyntbetens m. m.? Alse väl alltså, genon lärosvennernas förtidiga borttagande ur ifrågava bör, egen, skolans, samt barnens och myndlingar nes sanna fördel? För öfrigt kan och må med största skäl frågas om vid Bernängen, moders-, fadersoch läkare vården, tillika med lärarnes antal, nit och behöriga skicklighet numera är mindre än förr? Elle; förstår väl derstädes kanhända lärarestyrelsen e längre konsten att, med mildhet och rättvisa förena stränghet och allvar? Befinnas icke nr som förr Barnängs-lärarne dagligen och snari sagdt stundligen vid silt skolarbete? Hafz3 då icke fortfarande händerna fulia med kursock lexläsares pröfvande och undervisande? Verka icke i all skola den Lefrenianska kurs-, frioch separat-flyttniogen samma lHif och rörelse. Drif. ver och jägtar den icke allljemt och allestädes, lärare ej mindre än lärjunge? Låter den icke derjemte den förre drifvas af den sednare, likasom förr den sednare drefs af den förre? — V hemställe svaret till alla dem, som, älskande sanningens möda mer än förtalets beqvämlighet, icke sky alt, i närvarande fall, anställa sträng och noggrann undersökning. Sitt fulla organisationsmål såsom sllmän bildningsoch uppfostringsanstalt, bar likväl meranämnde Barnängsskola ännu icke uppnått. Grundvalen ville hon i sinom tid förstärka med er småoch storbarnskola (Infant och Junior-sehool) Pabyggnaden ville hon verkställa med en afdel. ning för fysikaliska vetenskaps-elementerna. Pedagogzgiska eller utvecklingsgymnastiken önskade bon kunna föröka med militärisk eller skyddsgymnastik, bestående i så kallad militär-exercis Gerna skulle bon omgilva sig med tekniska verkstäder och azrosomiska öfningsält. Sin lärarepersonal ville hon således en gång öka med lärare, tagna icke blott från universitetet och 3ymnastiska central-institutet, utan äfven från krigsakademiska och Degebergska centralinstitutionen. Eudast med att på detta sätt bilda och förbereda för allt samhällsbestyr, anser hon sig kunna uppfylla sin pligt såsom allmän bildningsanstalt. I första hand beror likväl allt detta på den stadga hon vinner och det förtroende hon hos allmänheten åtnjuter. För åtnjutningen häraf uppbjöd och uppbjuder hon all sin kraft och verksamhetsförmåga. På vare sig tacksamhet, eller ens ett blott någorlunda hyggligt bemötande, göres icke del minsta afseende. Med anledning af allt detta, vågar alltså, nu som sist, insändaren vördsamt förfråga: om svenska allmänheten har mod att låta Barnängsskolan falia, samt således — om cck för alltid — åtminstone för måhända en aflägsen framtid lillintetjöra förverkligandet af en sann och allmängilltig plan för allmän uppfostran? Vid detta tillfälle frågar han än ytterligare, om hvad som härmed skrifvits och frågats, afser frågarens eller de tillfrågades egen fördel? Om de som förra gången aktade på tillfrågningen, sam! derefter sett sina tillhörige, fullt dokumenterade, afgå från skolan — haft skäl att ångra sin aktgifvelse? Om oegennytlar hos föräldrar får ega så slora dimensioner, att icke ens den i barns och baärnabarns sanna fördel bestående egna nyttan bör of dem beaktas? Om således någonsin liknöjdheten för eget bästa må ega en slik utsträckning i längd, bredd och djuplck? ÅA —N.