Aftonbladet – 2 oktober 1845, sida 3

hvarje 100 rdr bko ansvarighetsbelopp. (Torgny.) BLANDADE ÅÅNINER: — I Chr:stiania har nyligen utkommit: Biografiske efterretningar om FEidsvolds-representanter och Storthingsmend i tidsrtummet 4814 till 45, udgivne af Bernt Moe,. Utgifvaren är ammanuens i norska riksarkifvet och boken anmäles icke utan loford i norska bladen. — Uti Cölnisehe Zeitung läses följande: HISTORIENS TILLFÖRLITLIGHET I ETT DESPOTISKT LAND. En viss Ulanowski, som ingen känner, har, troligen på regeringens befallning, utgifvit en historia öfver Ryssland, under titeln: Die zehn Jahrhunderte des russisehen Reiche. I prospektus dertill heter det biand annat: Hvarken fördomar, hat eller afund äro i stånd att ställa de lysande bilder i skuggan, hvilka denna historia erbjuder. Sanningens tempel har sina prester, hvilka der endast bringa värdiga offer på hennes altare. Genomträngd af dessa kän-lor har jag skrifvit: Die zehn Jahrhunderte des russischen Reichs och såsom en frukt af sträng opartiskhet öfverlemnat detta arbete åt publicitetenn. — I Polen hör det politiska hyckleriet numera så till ordningen för dagen, att ingen stöter sig dervid; det utgifves och emottages som kurant mynt. Hvilken penna skulle den strängt opartiske ej eljest behöfva för att kunna tala om prester som offra åt sanningen i Rysslands historia, om hvilken man på förhand vet, att hvarje rad måste modelleras i den ryska styrelsens smak, äfven om de största orimligheter skulle uppenbara sig deri, och sannolikt har dezne moderne Tacitus sine ira et studio, fått sig orden till sin prospektus tilldelade ofvanifrån. Att ingen hederlig polsk skriftställare, som på annat sätt kan uppehålla lifvet, skulle kunna förmås att uppträda som Rysslands offentlige loftalare, vet hvar och en som känner landets välsinnade; nej! de skola snarare i torftighet gnaga på s na pennor än missbruka dem till att nedsätta det älskade fosterlandet; ty hvarje Rysslands förherrligande, isynnerhet ifrån det ögonblick då de båda slaviska folken råkade i konflikt med hvarandra, innebär en skymf för Polen. Till hvilka usla varelser förvandla ej Rysslands på högvederbörlig befalining skrifvande historici t. ex. sådane ryktbare hjeltar som en Solkiewski och en Carl Chodkiewicz, hvars bragder, som en gång kommo czarerna att darra på sine throner, ännu i dag lefva i de polska nationalsångerna. Den ädle konung Stanislaus Leszezynski, som kallades sitt folks fader, är enligt deras åsigt en eländig ränksmidare och thronröfvåre, emedan han, med landets vilja och understödd Ö Sveriges Carl XII, för en tid intog den thron, som Peter I bestämt åt den honom i allt underdånige sachsiske August. — Enligt desse historieskrifvare i ryskt livrå, hade polska nationen, långt före Catharina II:s tid, längtat efter det ryska öfverherrskapet och med afund skådat sine beslägtade grannars stilla lycka! — Ganska stort var visserligen det onda, som den såkallade polska republiken ådrog landet, och svåra de sår som den mäktiga adeln stog det; men ännu större var den afsky som äfven den ringaste bonde hyste för blotta namnet Ryssland. Grunden tiil detta inrotade nationalhat vilja vi här ej vidröra; att det imedlertid ej härledde sig endast från antipati, hafva följderna bevisat. Men der man till och med vågar förklara den ädle och i hvarje hänseende tadelfrie Kosciuszko för en intrigant och äregirig, som mera tänkte på sig sjelf än på fäderneslandets frihet, der kan man ej förundra sig öfver dylika skildringar. I sin prospektus talar Ulanowski om de lysande bilder, hvilka den ryska historien erbjuder. Hvar och en som känner den vet imed!ertid, stt de inhemske skriftställarne ej vågat beröra just dessstörsta glanspunkter, isynnerhet dem som tillhöra cen äldre tid, såsom uppblomstrandet af en kärnfull, ehuru rå nationalanda och fria institutioner i de uråldriga städerna Nowgorod, Kiew, Chernichow m. fl., under det hvad som blifvit dem tillåtet att anföra utgöres af furstarnes och deras eröfringars historia: med få undantag endast en följd af blodiga familjtvister, våldsamma dynastivex!ingar och hofintriger i österländsk karakter. Afven de historieskrifvare, som utgöra Rysslands stolthet, Karamsin, Bu!garin och Polewoi, måste rätta efter absolutismens smak till och med de underättelser, som de hemtat från de gamla krönikorna. — På hög befallning skref direktören för Warschaus Lyceum, herr Filipow, för nägra år sedan, en rysk historia på ryska och polska språken; i denna historia, som var ämnad för skolorna, voro underrättelserna om krigen med Polen och detta lands kyrkliga förhållanden så förunderligt framställde, att man snarare kunnat taga alltsammans för kinesiska sagor än för skildringar af tilidregelser, som voro kände af hvarje polack. Det tycks likväl nästan som om man skämts något för osanningarne, ty under det exemplar af den ryska upplagan funnos i stor mängd och säldes till billiga priser, hade man låtit trycka endast ett ringa antal polska, och desse höllos derjemte vida dyrare. — (Insändt.) SÄKER Frosskur. Kinkina 1, lod, pulveriserade kräftstenar 30 st,, sockersyrup !7, jumfru; detta blandas till en mos, hvaraf tages en tesked hvarje timme, dagen efter slutad feber. — Denna kur har under 25 år blifvit begagnad af många frosspatienter, utan att någon derefter fått recidiv. Gammal prenumerant.