Aftonbladet – 2 oktober 1845, sida 1

NÄRMARE UNDERRÄTTELSER OM FURST WORONZOFFS FÄLTTÅG DETTA ÅR. Redan förut hafva vi berättat detta fälttågs slutliga utgång. Ett enskildt bref, infördt i Augsburger Allgemeine Zeitung, och enligt redaktionens försäkran, ifrån en mycket tillförlitlig källa, meddelar likväl så noggranna och bittills okända upplysningar d-rom, att vi trott oss böra i sin helhet meddela dessa, äfven om deri å!erkowmmer til en del hvad vi redan i d2 förra berätelserna omnämnt. Brefvet är af ffjande lydelse: aGrefve Woronzoif har utfört eit af de djerfvaste, men äfven blodigaste fälttåg, som någonsin en rysk armå vågat i Daghestan; men ty värr måste vi medgifva, att följden deraf icke uppväger förlusterna. Vi bafva förlorat mycket manskap och många tappra, förtjenstfulla offrerare, hvilkas död hela Ryssland skall sörja. Den mest missgynnande väderlek följde oss ända till Andy; på spetsarne af den medlersta bergskedjan i söder låg snö, och äfven höjderna af Retschel voro ännu betäckia derined. Under dessa kalla dagar arbetade trupperna via Krapost Gogzatel på jordskansars anläggning, som skulle betäcka våra nyanlagda magasiner. Våra förposter, bestående af grusinska kompanier och kauttcsisk milis, afböllo under tiden de smärre skaror al Tseschetschenser, som emellanåt läto se sig. men hvilka i allmänhet icke företogo något allvarsamt. Bergsboarnes motstånd vid vårt framryckande till Ardy hade äfven varit vida under vår förväntan; de sköto sällan, angrepo icke, såsom vanligt, med blanka vapen, åtnöjde sig ofta med att endast kasta sten på vära tiraljörer, eller att nedrulia stora klippstycken i bergspassen. Vi trodde till och med att ammunition fattades dem, och mängen, som nu för första gången bekrigade dem, yttrade att man måste hafva öfverdrifvit berättelserna om deras tapperhet. Geefve Woronzoff hade imedtertid sina ögon väl öppna; han sörjde för de sårades och sjukes vård med verklig fadersömhet; soldaterna erhöllo alla sina behof tillfredsställde; stämningen i bären var god, och muntrare än den plägar vara i ryska fältlägren; under sång tågade manskapet till skansarbetena, och med sång slutades dagen. Dargo har alltsedan förstöringen af Akulcao varit ett af Schamyls smyghål, som der har haft ett förråd af vapen, krut och lifsmedel. Han hade äfven låtit der bygga en moske, till hvilken vaillfarter gjordes från aflägsna delar af Dagbestan och Lesghistan, dels för att bedja, de!s för alt underrätta den firade och fruktade höfdingen, som på en gång är prest och krigare, om tänkesättet i landet och om de ryska kolonnernes rörelser. Hans förnämsta anhängare bodde der och i trakten deromkring; men föröfrigt bodde han än här, än der, och tågade mest omkring med sina mirider, i det stora Fschetchnaja, för att predika religionskriget emot ryssarna, uppbära pålagorna och samla krigare under sina fanor. Schamyls här hade under scdnare tiden fått betydligt tiltopp af Kister, Inguscher och Avarer, och äfven ifrån Lesghistan, ty vår marche på Andy hade uppkallat alla bergstammarna. Dargo är icke försvaradt af lodräta, oöfverstigliga klippor såsom Akulcao, utan ligger inom omätliga, täta bokskogar, som öfverallt försvåra åtkomsten. General Grabbe hade år 1842 sökt att närma sig Dargo, men misslyckades, såsom kändt är, i ett illa öfverlagdt företag, som kostade honom hans ära och bans tjenst. Då vårt avantgarde inryckte genom de obanade bergspassen i Itschkeris täta skogar, grepo fienderna på alla sidor med beslutsamhet till vapen, och sköto bakom förhuggningarne af nedfällda träd och faschiner, som de lagt tvärtöfver vägar och stigar. De ödde icke krut, utan rigtade förträMigt; nästan hvart skott fällde sin man. De sköto i synnerhet på befälet, oaktadt officerarne på befallning hade iklädt sig soldatkappor, för att ej lätt igenkännas; men fienden såg förmodligen, att de ej buro gevär. Kanoner kunde icke stort uträtta emot dessa barikader, utan de måste intagas med bajonetten — Dertill voro georgiska kompanierna och kaukasiska milisen icke mycket verksamma, utan ryska bataljonerna måste bana väg för dem. Så ofta någon af vära föll, blef på ögonbiicket hans gevär och ammunition af fienden plundrad;