(Insändt.) i Musikaliska Akademien och Organisterne: En insändare i Aftonbladet M 457 för detta år har behagat yttra ofördelaktiga tankar om Svenska Kongl. musikaliska akademien, framdragande bland annat, till exempel på akademiens oduglighet, såsom läroanstalt, de derifrån utexaminerade organist-elever. Insändaren tyckes härvid förbisett de många orsaker, som lägga hinder i vägen för en högre musikalisk bildning hos dessa elever, då han på ett sarkastiskt sätt frågar: Huru äro nu dessa elever beskaffade, som utexamineras till organister? m. m.; På hvilken bildningspunkt stå desamma? — Här frågas, åter: Från hvilken samhällsklass utgå vanligtvis dessa. elever? och på hvilken punkt stå de, när de komma till musikaliska akademien? Utgångne oftast från den mindre bemedlade och mindre bildade klassen i samhället, ega de hvarken medel eller kunskaper, att genomgå, med nytta för sig, preliminärerna för den stundande examen. Så obetydliga äro deras tillgångar, att de, på 3 å 4 år, med möda kunnat uppehålla sig hos läraren mera än några veckor, tid efter annan, och icke utan olägenhet mäktat betala honom en ingången obetydlig ackordsumma. Hvart en slik elev, utan bestämd fallenhet, daglig undervisning och handledning af läraren, kan komma, är sannerligen icke långt. Han måste ut ur föräldrahyddan, ty derinom är vanligtvis knappt, och söka sitt bröd, och han nödgas derföre, oftast omogen och i förtid, vända sig till musikaliska akademien, för att derstädes vinna den kompetens, som erfordras: för att få inträda på den bana han valt. För honom vore nu visserligen ett tillfälle, att vinna den theoretiska bildning, som kunde göra konsten för bonom kär och en äggelse till öfning uti sin sak. Men som hans ekonomiska ställning nu icke är förbättrad, nödgas han, efter en högst två terminers förlopp,iemna denna läroanstalt. Då man nu besinnar, att, till vinnande af den theoretiska kunskap tillika med praktisk färdighet, som insändaren fordrar, nödvändigt erfordras flitigt studerande, säker ledning och mänga års arbete; så finner hvar och en, att ganska litet deraf kan vinnas på ofvannämnde korta tid. Det vore orättvist, att påbörda läroanstalten den skuld, som ligger i många andra omständigheter. Musikaliska akademien har icke uraktlåtit att verka för tonkonsten; de ifrån dess lärare eller medlemmar utgifna arbeten vittna derom. Att lärarena äfven, med espard möda, söka undervisa sina elever, är em ostridig sanning. Insändaren tyckes tvifla derpå, vid betraktande-af de elever, som derifrån utgå och utgått. Han glömmer det gamla ordspråket: lifvet är kort, men konsten är lång,. Framtiden skall utbilda det närvarande, och en sanning är, att äfven bland dem, som fordom voro elever med ringa bildning och förmåga, finnes mången nu med värdighet bekläda sin plats. Men man bör icke döma för strängt deröfver, att man blott här och der finner dem. Åter här inträffa ekonomiska förhållanden, såsom hinder för konstens framskridarde, då man besinnar, att de flesta organister med stor möda kunna existera. Huru ringa äro icke deras vilkor! Hvad i allmänhet organister på landet åtminstone angår, så äro de icke annat än klockare, och deras löner utgå ofta nog efter församlingens godtycke. Såsom organister och sångare hafva de, på sina ställen, en obetydlig tillökning i lön, på andra åter ingen. De skola dock äfven lefva, och nödgas ofta nog, för sin och de sinas existens, begagna sig af andra lofliga medel, för att vinna sin utkomst, och det är mindre underligt om konsten får stå tillbaka, då man icke genom lönen kan uppfylla de lekamliga behofven. —B—