skarne berättade värdshusmötet i Leipzig år 1819 wed konung Gustaf IV Adolf (liknande ett sådant i St. Gallen, omtaladt uti protokollssekreteraren Arfvidsons resebeskrifning), så ock det år 1815 vid baden i Baden-Baden med drottning Frederika, hvilket Morian-författaren likväl funnit intressantare att förlägga äfven till förstnämnde år — verkligen äro historiskt, får den resande, såsom en gärd till nämnde snillrike författares trovärdighet, i detta fall bekräfta, med den skilnad, ait densamme här förvexlar sin egen person med konung Carl Johan, inför hvil ken har säger rapporten eller berättelsen hafva blifvit gjord, då den likväl af den förre sjelf blifvit upphemtad under ett händelsevis med den resande hafdt samtal. Spioneriet förfaller således å dennes sida och hörer — lika med sagan om de af den sednare: till prinsens guvernör Pollier förment öfverförde1000 dukaterna och inflickandet af H. E: grefve Rosenblads namn i stället: för en annan då af konung Gustaf Adolf nämnd man — till de romantiska skildringar, hvarmed-Morian-författaren pryder sina, äfven på ännu lefvande, anticiperade personalier.