idan af saken öfverlemnar jag att bedöma åt andra, sedan jag sjelf dertill är inkompetent. Saken har lock äfven en moralisk sida. I en tid, di? försonligretens lära börjat göra sig gällande mera än förr, ifven inom det offentliga samhället, torde man kunna ordra, att en person, så hårdt och verkligt orättvist behandlad, som jag med afseende på sakens beskafenhet blef genom i frågavarande anklagelse, lemnas fred och re att småningom kunna få nedsänka i slömska en så beskaffad motgång vid blott 49 ärs ilder, för att bli sig sjelf och samhället till gagn. Under de sju år, som förflutit efter denna olycka, can, en hvar vitsorda mitt uppförande och mina handlingar. En hvar som känner mig kan härpå emna tillfredsställande svar, och sjelf har jag derpå tt bevis, då månge aktade och i det allmänna ansedde personer, oaktadt de känt detta förhållande; sedermera skänkt mig sia vänskap och umgänge. De skrifter och smärre poetiska foster jag utlemnat nafva af personer, på hvilkas omdöme jag sätter värde, åtrjutit bifall, och jag har öfverallt emottagits Då ett sätt, långt öfver mina både anspråk och förjenster. Detta allt har stegrat mitt hopp på ett kommande, detta har gifvit mig mod att med ihärlighet fortgå på den bana, dit jag trodde mig ledas Mt en naturlig kallelse. Min ungdoms olycka trodde ag sålunda försonad, sedan lagen ej ansåg mig skyllig; jag trodde mig ej stå i någon skuld till samhället, förmodade att kunna få stå ren i andras ögon, sedan jag oaflåtligen bemödat mig att kunna göra let inför mig sjelf, vänner och anförvandter. Jag kände ej att hufvudvilkoret för att lyckas härutinnan var att aldrig tala om polisen, att aldrig anmärka, om lagöfverträdelser derstädes inträffa, emedan jag örmodat att äfven en auktoritet står under lag och kontroll. Och ehuru smärtsamt det nu varit, att ånyo finna mig på ett så ogrannlaga sätt blotttälld för återupplifvande af en händelse, som jag med all rätt hade bordt förmoda att långt för detta ; öfverlemnad åt glömskan, så kan jag, så länge jag ir medarbetare i en tidning, icke heller för framtilen förbinda mig till någon tystnad i nämnde hänseende, blott för att bespara mig sjelf obehag. Slutigen, och i sammanhang härmed, torde jag få uppysa, att jag icke är ensam arbetare i Söndagsbladet, ch att saker deruti, som måhända någon gång känts uitför bittra, icke alltid flutit ur min penna. Stockholm den 4 Oktober 1843. M. Cramer. — En insändare i Upsalakorrespondenten berättar, lels att kammarkollegium skall hafva dröjt 4 !, måvad att lemna afskrift af en, d. 24 sistl. April medielad kongl. resolution å Ytterlännäs församlings insökning att få skiljas från moderkyrkan och utgöra ett särskildt pastorat, dels att från samma kolegium en afskrift af ett kongl. bref blifvit d. 9 Sep.ember tillstäldt Hernösands konsistorium, men beunnits dateradt d. 221 September och sakna vidimation. Insändaren uppfordrar de stora tidningarne itt fästa allmänna uppmärksamheten på detta förhållande, och detta hafva vi äfven härmed velat göra, med den anmärkning likvät, att Red. icke kan anvara för uppgifternas sanningsenlighet, enär insändaren icke åberopat något autentikt intyg derom. fö — Innan Jenny Lind återvände från Rhen till Berlin, uppträdde hon i Darmstadt och i Wiesnaden i konserter. På förra stället understödde won med sin talang en i knappa omständigheter tadd aktad familj, och på det sednare gafs konserten till förmån för småbarnsskolorna. De tyska tidningarne, som redan linge prisat hennes utmärkta talang, utgjuta sig nu i icke mindre oford öfver hennes menniskokärlek. — Bland nyheter inom nöjets verld kan nämnas, att på Djurgårdsteatern har under de sedvare veckorna åter gifvits ett svesnkt original: momhus, komedi i två akter. Tiden har, ty värr, icke tillåtit oss att se denna pjes, men visshafva hört fördelaktiga omdömen derom a! andra. En herr Hornung har i dessa dagar öppnat en dockteater i hufvudstaden, hvilken egentligen it barn lofvar ett ogement nöje. SENRReaReA RARE (Insändt.) Thierryska Arfsfrågan. I anledning af insinuationen i Norrköpings Tidn., reproducerad i Aftonbladet, att å det af hr fabrikör C. G. de Flon utlysta sammanträdet i Norrköping af iem, som tro sig ega lagliga anspråk på andel af Thierryska arfvet, flera pretendenter velat aflåta sin örstfödslorätt för en butelj punsch, anser en person, som eger temmelig reda på saken, sig böra genom Aftonbladet få tillkännagifvet, att det väl är möjligt. itt personer, som plåga taga öl för ärende, bivistat nötet, men att deremot de arfspretendenter, som ega agliga skäl att fullfölja saken, tvertom öfverenskomno, att med allvar och utan onödigt buller, — ty vad stort sker, sker tyst, — arbeta för arfsfrågans nara utredande, så väl till fördel för enskildte som ör fädernes!andet. — ii (Införes på begäran.)