BLANDADE ÄMNE JÄGARNE. En Siberisk skizz ). En jägare drager, helt oförsagdt, Öfver drifvor och isfält på zobeljagt. På skullran hvilar hans trogna gevär; Men okänd är drägten, den gamle bär. Kal är hans bjessa, hvitt är hans hår: Men stolt och reslig dock fram han går, Som om i spetsen för frie män Kommandostafven han bure än. Att gillra för zobel, för hiller och mård, Dertill han ej föddes i kejsarens gård. Han fader har kallats af tusendes röst. Och blixtrande stjernor ha prydt hans bröst. Fram tågar den gamle, på jägarevis, Genom snö och stvogar och klyftor och is; Då ser han framför sig en jägare stå Med tårar i ögat han stadnar då. Den främmande jägarn han öppnar sin famn, Med stapplande tunga han nämner ett namn; Och gubben han ropar, så bergen ge dån: Min älskade Stephan, min son, min son! ) Fritt, efter A. J. Glöerfeldt. ST ER EO St ta SA SE KA RE VE NE RNE