rit påtänkt, isynnerhet från 4487, då Sigtuna förstördes af Esterna; men Birger grep först saken an med allvar. Ty dels till hindrande af sådana ströfverier, dels i anseende till ortens förträffliga belägenhet, beslöt han att förvandla stället till en stad, att omgifva den med murar, och sålunda liksom innesluta Mälaren, Sveriges Medelhaf, inom lås och nyckel, på det de dervid och längre in i riket belägna städer, orter och byar måtte fredas för ytterligare ströfverier. Sjeliva holmen, som nu egentligen kallas staden, var då på långt när icke så stor som nu. Vattnet gick då upp till både Westeroch OÖsterlånggatorna. Hvad som utom dessa gator åt sjösidan till finnes bygdt, har tillkommit i långt sednare tider, dels genom vattnets fallande, dels genom fyllning. — Birger bygde först tvenne torn, det ena vid holmens norra ända, det andra på dess södra. Det förra, som sedan kallades Tre Kronor, stod högst uppe på höjden, der nu Kongl. slottet är; det andra anlades vid Söderström, på nuvarande Jerntorget. Emellan dessa torn drogos murar på östra och vestra stränderna, inom hvilka murar staden inneslöts. At denna sin nya stad meddelade Birger serskilda privilegier och lagar, hemtade af utändska stadsrätter och inhemska sedvanor. Stalens byggnad anses hafva skett på 1230-talet. Storkyrkan skall hafva blifvit färdig 1264, och var lå hela stadens kyrka. Af så stora förtjenster åtföljd, vandrade Birger ill sin graf. Han dog år 4266, och blef begrafen i Warnhem. Han emottog statsförvaltningen en allmän förvirring, och lemnade den i ording och lugn: riket, föraktadt vid hans tillträde ill regeringen, var äradt och fruktadt vid hans ortgång. Tapper, fridsam, dristig och försigtig, ar han på en gång hjelte och sitt folks fader. )m fel, ökade af samtidens afund och efterkomnandes lättro, synas fördunkla hans namn, så skola inlands kufvande, Stockholms uppbyggande, laars stiftande och förbättring, en vis regering och venska folkets sällhet bevara hans ära och göra ans minne odödligt.