Aftonbladet – 29 september 1845, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I går förmiddag anträffades vid vedhamnen vid Skeppsbron den tillförene för stöld straffade förre korrektionisten Johan Wilhelm Sundström, hvilken en längre tid varit eftersökt och misstänkt för flera I begångna stölder — bland andra den hos Hr rekItor Almqvist föröfvade. Stadsgevaldigern ThomasIson, som upptäckte och igenkände Sundström, tillIsade honom att stanna, men dervid framtog SundIström en knif och började att springa. Han blef af gevaldigern, jemte en uppsyningsman, eftersatt och I med åtskilliga tillkomne personers biträde fasttagen på Österlånggatan, hvarifrån ban affördes till Stadshushäktet. Vid visitation innehade Sundström något öfver åtta riksdaler i penningar. — En f. d. underlöjtnant, vid namn Adolf Ekrotb, känd såsom en stilla och beskedlig man, fanns sistl. lördags morgon hafva hängt sig uti spjell-tenen till kakelugnen uti sin bostad vid Högbergsgatan. Sjelfmordet, hvars anledning cj är upplyst, blef snart upptäckt, läkare tillkallades, men alla försök att återkalla E. till lifvet voro fruktlösa. — I fredagsbladet berättades, att en okänd mansperson föregående afton fallit i sjön vid Riddarhusbryggan, och omkommit. Sedermera anmälde två väfskedsmakare från Smäland, hvilka hitkommit för någon tid sedan för att afyttra sina tillverkningar, att deras tredje kamrat, en torpare från Skåne, vid namn Peter Nilsson, försvunnit. Deras uppgifter väckte den förmodan, att deras kamrat vore samma person, som thorsdagsaftonen fallit i sjön, hvadan draggning anställdes. Peter Nilssons döda kropp blef dervid återfunnen. Omkring 1000 rdr, som han haft insydda i byxfickan, funnos oskadade qvar der. Likets och penningarnes återfinnande var en för polisen lycklig händelse; ty i motsatt fall, om man icke återfunnit dem, hade mannens försvinnande med den betydliga penningsumman utan tvifvel gifvit anledning till ohyggliga gissningar, och polisen fått uppbära de mer och mindre förtjenta förebråcelserna för hristande vaksamhet, m. m. l — En efter utseendet helt ung flicka, vid namn Gustafva Lindström, som sedan sistl. April månad varit i tjenst hos en ålderman W., har under tiden då och då från sin husbonde tillgripit än en kråsnål, än dukater, än medaljer, mynt, jettoner, o. s. V., till betydligt värde. Hon har till tjufnadens föröfvande begagnat tillfällen, då nycklarne till chiffonier och skåp på ett ögonrglick suttit i, och husbonden ej varit tillstädes. I slutet af förra veckan blefvo misstankarne emot henne temligen sannolika; gevaldigern Jäderin cefterskickades, anställde visitation i hennes gömmor, och påträffade större delen af det stulna. Något hade hon förskingrat. Lindström erkände i poliskammaren sin förbrytelse, och målet blef remitteradt till behandling vid kämnersrätten; imedlertid hålles den tilltalade häktad. — En resande från landsorten, som i går bevistade gudstjensten i katholska kyrkan härstädes, hade dervid det missödet att mista sin plånbok, med inneliggande 437 rdr. En skicklig ficktjuf hade funnit tillfälle att helt obemärkt tillegna sig den, och undkomma. På misstankar blef den för stöld två gånger förut straffade ynglingen Ludvig Theodor Schortz på vägen till sitt hemvist i dag kl. omkring 42 på morgonen, gripen af polisuppsyningsmannen G. Spångberg. Målsegaren förklarade vid polisförhöret, att han bestämdt igenkände Schortz, hvilken han i går kort förrän plånboken saknades, sett i katholska kyrkan. Schortz nekade till angifvelsen, och uppgaf, att han öfvervarit gårdagens högmessogudstjenst i Slottskapellet. Men i anseende till den tilltalades förra bedrifter, och hans rykte att vara en skicklig ficktjuf, nästan den ende i sitt slag, Stockholm för närvarande har att uppvisa, blef Schortz förklarad skyldig att träda i häkte, tills vidare. — På sätt i denna och andra tidningar berättats, hade målaremästaren Svante Hallengren i poliskammaren anmält, att söndagen d. 42 sistl. Januari kl. mellan 8 och 9 på aftonen, hade han på Roslagstullsgatan blifvit af tvenne okände manspersoner rånad och våldförd. Flera förhör blefvo härom i poliskammaren hållna för att upptäcka våldsverkarne. Detta lyckades imedlertid icke, men deremot före -: kommo åtskilliga omständigheter som föranledde den öfvertygelse att något rån alldeles icke egt rum, utan att H. i stället vid tillfället varit af starka drycker öfverlastad samt med sin häst och åkdon framfarit öfverdådigt på gatorna. Öfver en berättelse om förhållandet, införd i denna tidning, blef H. särdeles vred och hotade i en inlemnad reklamation, tidningen med tryckfrihetsåtal, och hr polismästaren Bergman, för handläggningen af målet i poliskammaren, med aktion af justitizkanslersembetet. Målet fortgick imedlertid, remitterades till kämnersrätten och var der före 9 rättegångsdagar. H. vidhöll enständigt uppgiften rörande det rån hvarföre han skulle varit utsatt, men som våldsverkarne icke kunde igenfås, och uppgiften om ifrågavarande våld dessutom icke ansågs vara med verkliga förhållandet enlig, ansågs frågan derom icke kunna till någon åtgärd föranleda. Deremot dömdes H. att böta för fylleri 3 rdr 16 sk. för sabbatsbrott 3 rdr 46 sk. samt för öfverdådigt körande 3 rdr 46 sk., eller tillhopa 40 rdr bko, hvarjemte han förpligtades att i ersättning åt de af: hörda vittnena utgifva tillhopa 42 rdr s. m. (St. D.) — Förl. Lördags e. m. kl. mellan 2 och 4 begicks Inhrattostöl14 I met rm nå ndra hattan ut; hucat 24