Aftonbladet – 29 september 1845, sida 1

CARL JOHAN OCH SVENSKARNE, Romantisk skildring af författaren till Morianen Andra delen. (Forts. från 32 293.) Vi slutade sednast med ett utdrag af elfte kapitlet af denna skrift. Det tolfte handlar om en konflikt emellan dåvarande baron, sedermera grefve C. H. Anckarsvärd och grefve Björnstjerna, angående en anmärkning af den förre mot den sednare i egenskap af generaladjutant för armåen, och huruledes denna anmärkning lyckligen bragtes till hvila i Konstitutionsutskottet. I samma kapitel får läsaren en ganska intressant underrättelse om det på sin tid så famösa målet angående det så kallade Ebersteinska testamentet, deri Konung Carl Johan helt enkelt företog sig att i statsrådet upphäfva en del af testators dispositioner. I trettonde kapitlet har förf. framställt ett samtal öfver samma ämne på tu man hand emellan Konungen och excellensen grefve Gustaf Lagerbjelke, som lärer styrkt Konungen till nyssnämnda företag. Lagerbjelkes cirklade och prydliga sätt att uttrycka sig är der på ett träffande sätt härmadt. Femtonde kapitlet förmäler åtskilligt om dt löjliga och på sin tid ryktbara Bryggerska vädergiftsmålet, dess rätta sammanhang, samt huruledes tvenne landshöfdingar, friherre Cederström och grefve von Rosen, deri kommo att uppträda. Femtonde kapitlet innefattar en rätt skabrös, men, såsom det vill synas, sann anekdot om, huruledes Konunsens lifhäst i slaget vid Leipzig efter döden kommit att stanna i öfverdirektören Norlings värjo, och ännu befinnes uppstoppad på Veterinärinrättningen, emedan Konungen fann uppstoppningskostnaden för dyr och ej ville betala den. Sextohde kap, en liten scen på Beylon, Ryske ministerns landtställe, deri unga grefvinnan Suchteten spelade hufvudrollen. Uti sjuttonde kapitlet förekommer en rådplägning mellan Konungen, Wetterstedt och von Engeström, angående spekulationen på de Spanska Cortez-lånen, hvarpå Konungen sades hafva tillsatt mycket penningar. Här har förf. bland annat infört på ett ställe det bekanta yttrandet, som Carl Johan sades någon gång hafva fällt, att om hundra år ingen Konung mer finnes i Europa och att man om två hundra år skall förundra sig att konungar någonsin