Aftonbladet – 27 september 1845, sida 3

nit sig, men ingen hade ännu blifvit antagen, d hjeltinnan i vår berättelse anmälde sig. Denn unga flicka var väl icke så utomordentligt skör men hon hade ett öppet och rent ansigte, ei frisk hy, — smidig och behaglig vext, måttli storlek och en blick som kom sjelfva Guerra at studsa vid första påseendet. Och en sådan dräg hon bar! ett kläde knutet om hufvudet, en yl letröja och derpå ett lif, en kjortel så kort at den räckte knappt öfver knän, samt hvita ylle strumpor och skor med stora bandrosor. Hi Guerra betraktar den unga flickan från topp til tå med en undrande blick, och när han slutliger frågar hvarifrån hon är, så svarar hon frå Skau ne (ifrån Skåne). Han frågar om hon någonsil sutit på hästrygg, bon småskrattar och svarar: jc gu har ja sau (ja men har jag så) men mä pau gaklär (men med gosskläder). Sedan flickan ikläd sig manskläder (i denna kostym skall hon set ut som en äkta tjufposjke) framfördes en häst oci! en af kavaliererna ville hjelpa henne upp derpi men hon tackade och påstod att en bra ryttar bör kunna bjelpa sig sjelf, och bad honom endas bålla djuret, e:ter hon icke kände den höga gån garen. Flickan tar några steg bakom hästen, gö ctt hastigt språng och kastar sig med lika lätthe upp på hästens rygg, som skolgossarne hoppa pi trädhästen. Guerra och alla närvarande stå all deles försagda. Man låter henne rida flere gån ger kring circus, Guerra försöker på allt möjlig sätt alt narra henne af hästen, mn omöjligt! er enda gång föll hona på sidan, men innan föttern: hunno till marken, svingade vår unga ryttersk. sig upp igen, snabb som en pil. Efter sluta ridt gör hon en volt baklänges och står rak son ett ljus framför herr G., som i häpenheten oc! förtjusningen icke får fram ett enda ord. Pi tillfrågan, om hon vill engagera sig, svarar hor ja, men med vilkor att icke resa utom Sverige: gränsor. Härmed var naturligtvis berr G. alltför litet belåten, hvarför den unga damen icke ble antagen. På tillfrågan hvarest hon lärt sig ridkonsten, svarades att hennes bror är beridare vid Skånska Hussarerra och har lärt henne, äfven som att hon af en konstberidare lärt att kast: sig af och på häst. Vidare omtalade hop, at hon vid flera kappridningar varit klädd som goss: och vanligen fört de hästarne som vunnit pri set. Hennes största nöje lär vara att rida. Er gång höll hon på att taga värfning vid Skånsk: Hussarerna, men befanns vara för liten (!). Hen nes namn uppgifves vara Elna Månsdotter.,