Aftonbladet – 27 september 1845, sida 3

utgjorde före eröfringen endast i staden Constantineh årligen 90 000 francs. Den nuvarande finansförvaltningen har slagit alla dessa inkomster under sig, och låter moskeernas reparationer och underhåll ombesörjas af direktören för de inre angelägenheterna; men det sker, som man kan föreställa sig, mycket ofullständigt. — De fattiga få nu blott 42 090 francs om året, och äfven af denna summa utgår det mesta till utarmade kolonister; hvaröfver de infödda fattiga med skäl föra högljudd klagan. — TORTYR I TYSKLAND. Från Brunswik skrifves af d. 4 September: I vårt land äflas man icke blott att bibehålla hemlighet vid brottmä!sproceduren, utan mean har till och med sedan någon tid sökt använda tortyr, för att aftvinga de anklagade bekännelse. — I början af förliden månad bef en blott sextonärig flicka vid namn Johanna Maria Stants, å tjenst hos gifta olket Lagermann i Weigensus by, Vecheldes jurisdiktion, arresterad, såsom misstänkt att hafva påtändt en lada tillhörig husbondfolket. Anföraren för polisvakten, som arresterade flickan, började sjelf med henne ett förhör i stället att, såsonr vanligt vid dylika fall, föra henne till en domsre eller magistratsperson; flickan påstod att hon var oskyldig till det brott hvarför man anklagade henne, hvarför inqvisitorn tillkallade en underofficer, hvilken på ett tecken af sin förman uppdrog ur fickan en skrufklåfve ef jern, hvari han fastskrufvade hennes begge tummar så mycket han förmädde. Då den unga fliekan ännu fortfor att bedyra att bon var oskyldig, började underofficetn på sin förmans befallning att piska henne med en laddstock på rygg och bröst, till dess den olyckliga, besegrad genom smärtan, påtog sig brottet. Då aftog man tumskrufven och förde henne i fängelse, der man belade henne med jern till händer och fötter och fastläste henne vid muren. Under de mångfaldiga ransakningar, hon undergått, nertystade man henne hvarje gång hon ville yttra det minssa för att styrka sin oskuld, och hotade att sätta henne på vatten och bröd, ifall hon fortfor att neka. Domstolen i Vecheldes amt, som enligt vår rättegängsordning dömer efter blotta ransakningshandlinsarne och utan den tilltalades närvaro vid domstojen, förklarade flickan skyldig att af elikt uppsåt hafva satt eld på ladan, samt dömde henne tili dölen, hvilken dom af andra och tredje instansen stadästades. Genom en Försynens skickelsa tilldrog sig, att under den tid flickan undergick ber2edelse, hvilket här brukar draga ut omkring 44 dagar, tvenne röfvare blefvo gripna, hvilka erkände att det varit de som satt eld på den ifrågavarande ladan. Sannfårdigheten af denna deras bekännelse bief stadfästad och Johanna försatt i frihet. En advokat i Brunswik, vid namn Edvard Gotthard väckte, uti Johannas namn, hos styrelsen rekonventionstalan, med påstående om upprättelse för den laglösa, vanärande domen, äfvensom den tortyr och den fångenskap hon undergått; han å.-tagalade på let tydligaste sätt, att mot hans klient icke förekommit nägot bevis eller någon början till bevis, nej icke ens det möjligen minsta spår till brotsiighet. — Men styrelsen i Brunswik har afslagit hennes besvär och nöjt sig med att för fjorton dagar suspendera den, som låtit applicera tortyrmedlen på den oskyldiga RENEE NES SRRSSR TSE SR SROTNSRR OA AR re OR RE EAT RE SROM ARA MIRA BRT