Aftonbladet – 27 september 1845, sida 1

(Insändt.) OM NATIONALMUSEUM a OCH NÅGOT OM BYGGNADSKONSTEN I SVERIGE. (1) Vv. Sedan vi uti nästföregående artikel sett uppå hvilka afvägar de kommi:terade, för utseende af byggnadsplats till nationalmuseum, varit, vid uppgiften, att pålgrund till denna byggnad skulle kunna beredas å norra ändan af Carl XIII:s torg, med en summa af 90,000 rdr, då likväl, — äfven efter de af kommitterade sjelfve uppgilne priser, — intet hopp är att ett sådant arbete skulle komma att stanna under väl 300,000 rdr; skall insändaren nu visa att, om detta företages, det nödvändigt måste, af skäl som byggnadskonsten redan länge känt, misslyckas, och kostnaden således blifva en rent af bortkastad penning. Ins. har redan uti JF 129 af Aftonbladet, med den första af dessa artiklar, sökt leda allmänna uppmärksamheten uppå, huru verksamt den civila byggnadskonstens utöfvande i landet ingriper i statens angelägenheter, och det torde vara öfverflödigt att här än vidare utveckla en så lätt insedd sanning; i alla fall borde åtminstone sådane exempel, som det nu ifrågavarande grundläggningsförslaget, vara tillräckligt varnande för framtiden, äfven om, hvad ins. boppas, det kan lyckas att stäfja den oförståndiga riktningen af det nu för handen varande stora byggnadsföretaset, innan den ännu hunnit längre än på papperet. Det vore imedlertid beklagligt om omständigheterne nödvändigt fordrade att här börja med den erinran; att grunden för en byggnad är en så vigtig sak, att toma ord ej lägga den, och att dess beskaffenhet ej må lemnas åt ,tycken, som sjelfva sakna grund. Om någonstädes säker kunskap och beräkning och försigtighet måste leda arcbitekten, så är det då, när den mark, uppå hvilken han skall bygga, ej är af. sigsjelf fast; utan behöfver stöd af konsten: minst: fordras det här, att han vet om han förmår uträtta något eller icke, och att han, öm om sitt eget anseende och om byggnadskassan, ej går blindt på der han icke hittar vägen. Varnande säger Palladio: Af alla misstag, som kunna begås vid en byggnad, äro de vid grundläggningen farligast, ty de föra med sig hela arbetets undergång., Och huru tydligt -är det icke, att om vid hvarje annan del af det byggda det skulle vara möjligt att efteråt afbjelpa ett fel, detta dock icke låter sig göra vid grunden? Är denna dåligt, lättsinnigt eller ändamålsvidrigt lagd, och marken svag; så kan hvad försummadt blef, eller hvad tanklöst gjordes, aldrig godtgöras. Så enkla sanningar kunna icke bestridas, och dock kunna de, olyckligtvis, öfverträdas: Det har varit. vårt öfverintendents-embete förbehållet att ådagalägga denna sednare omständighet, icke blott derigenom, att det ens någongång föreslog Carl XII:s torg till byggnadsplats för ett nationalmuseum; men ännu mera för! det sätt, uppå hvilket det trodde sig kunna der bygga. De ex professo byggnadskunniges, bland kommitterade, gjorde försäkran, inför Kongl. Maj:t, att (1) Se Aftonbladet AM 4235, 129, 136, 158, 198, 201,