Aftonbladet – 26 september 1845, sida 3

mm MB MM MH Hm ÖÖM Ör HUUMUMHUMUMUMtÄU UU OO hade fått plats i en af logerna. Det började dermed all herrn i logen, som ögonskenligen Var halft berusad, brast ut i skratt öfver hr Ålexanders spel, som denne då plötsligt afbröt och kastade en skarp blick på mannen i logen. Herr ÅA. fortfor imedlertid att spela, men blef snart åter afbruten af samma persons srin och löje; skådespelaren tilltalade då grinearen, ippmanade honom att visa mera aktning för åskåIerne, hvilkas nöje icke borde störas för en narrs skull; hvad honom sjelf angick, viste han, att han vore vuxen den roll som han spelade, och om den andre fortfore med sitt opzssande beteende, funne han sig föranlåten att personligen jaga ut honom. Detta tal mottogs med rop från åskådarne: pfortfar; bry er icke om honom! Stycket blef fortsatt, men då mannen i logen a!ltjemnt grinade, stannade hr Paumier, som dittills hade varit likgiltig för hela denna scen emellan hr Alexander och mannen i Iogen, plötsligt i sin replik, störtade från scenen över rampen och in i logen, der den leende herrn satt, och under hurrarop kastade han herrn på dörren. Efter detta prof på kallt romerskt mod och beslutsamhet, återvände den ädlaste af alla romare på icenen, och fortsatte sin replik under allmänt bifall. — På ett arbetshus i Berlin befinner sig för ärvarande en qvinna, som förr varit en af de beömdaste sångerskor, prima donna vid flera italienka och tyska teatrar, en firad skönhet och dertill sift med en adelsman och officer med betydlig förnögenhet. Under sin välmakts dagar utvecklade hon ;n lyx och ett slöseri, som ruinerade hennes man och törtade henne sjelf i förderf. Hvem skulle tro, att letta en gång så firade fruntimmer genom lättsinne, löseri och sinlighet efterhand till den grad nedsjönk elände, att hon slutligen hängaf sig åt fyllerilasten ch sålunda, utan tak öfver hufvudet, utan medel för itt uppehälle, öfverlastad liggande i gatsmutsen, tillraratogs af polisen, som öfverlemnade henne till fattigvården!