Aftonbladet – 25 september 1845, sida 2

åtaga dig att, efter afförn, återupprätta den fallna hedern, hvilket ej skall bli synnerligen svårt. Och Mirzbeau hviskade till chevaliern ett medel till återupprättelse. — Ack! bändelsen skulle göra alla dessa försigtighetemått onödiga! — Förtröffligt I ropade Rudolf. — Min roll är i sanning ganska vacker; men du måste medge att den är alltför långsam. Det är icke förr in få åttonde dagen, som jag får lysa. Anda dittills måste jag stå med korslagda armar, som en sirpel åskådare. — Ingalunda, svarade Mirabeau. Du har dit kall att veka för. Pet ör du som skall förmå markisinnan att begifva sig hit. Och Mirsbesu gaf chevaliern nya förkållningeorder, i anlednig böraf. — Men markis de La Fare? ... inföll Rudoll. Hur skall du kunna locka honom bit öfver till dig? — Ingenting är enklare. — Och Mirebcu besvarade äfven denna tredje fråga. — Beundransvärdt! beundransvärdt ! repade chevaliern, gnuggande bänderna. Du ger mig således ett medel till ursäkt inför min onkel, i fall han i morgon tar mig i skur, angiende mitt besök I afton. Och derpå skiljdes de bida vännerna. Chevaliern hade redan gått några steg ner i trappan, under det han, med sin vanliga tanklöshet, gnolade på en aria al Piccini, då en reflexion, som hastigt trugade sig på honom, förmådde honom att göra högerom och åter inställa sig bos Mirabeu. Knappast hade denne å nyo öppnat dörren. förrän Vorbelles, utan att ge sig tid till förklaring öfver sin oförmodade återkomst, rusade till