förrän på den dag och den timma, som hon sjelf visatte. — Chevaliern låtsade vara ytterst öfverraskad och yttrade belt kallt till sin unga tant: — Ermelinda, ni är icke mera den samma som ni varit. Jag finner er i dag ega en återhållsamhet, ett lugp, som alldeles förvånar Mig. Skulle då edert hat möjligen kunna försvagas? ... Om så är, så — akta er!... Jag skall då med egen hand fullborda det offer, om ni hade svurit alt fullborda. Och när herr de Vorbelles hade uttalat dessa ord, gick han, med högtidlig min, sin väg, lemnande markisinnan lika förskräckt, som han sjelf bade yarit den der dagen, då hon för horom yppade sitt uppsåt och dervid tryckte hans band med en isande köld. — Jag förlorar vadet, sade Rudolf till sig sjelf. Mordengeln har sönderbrutit sin gbf. Mirabeau behöfver nu icke mer än Jåta denna engel med ett enda vingslag flyga från hotellet de la Fare till hotel!et Joubert. Vägen är icke lång; detär bara öfver Ila place des Precheurs den sköna engeln behöfver flyga. Vår galante chevalier bade nu icke mer än ett exda bekymmer; det nemlisen att alltför hastigt, d. v. s. inom ett par dagar, få se slutet på denna intrig, hvilken bade lofvat räcka åtminstona åtta dagar. Från detta ögonblick syntes homom allting trögt, enformigt, förutsedt, och i följd deraf kunde han omöjligen finna ringaste intresse dervid, förr än just i sjelfva upplösningen... mn denna upplösning fordrade ännu tre dagars väntan; ty, churu intrigen redan hade förlorat allt intresse och all den pikanta rolighet, som chevaliern hoppades deruti finna och äfven i början bade funnit, så ville dock Mirabeau icke förr än efter de öfverenskomna åtta dagarne åstadkomma dess egentliga glanspunkt. Man måIste medge, att detta var odrägligt. Också begaf sig den otålige Vorbelles öfver till Mirabeau, lör