Aftonbladet – 24 september 1845, sida 1

LEDRU ROLLINS SEDNASTE TAL TILL SI Å NA VALMÄN I MANS. i (Slut fr. gårlagsbl.) En djupsinnig betraktare af revolutionen har för länge sedan utropat: Då folket vaknar ur sin dvala, då det utvecklar sin kraft och känner sitt majestät — hvilket väl en gång under seklerna måste ske — så kommer allt att böja sig för det; despotismen kommer att kasta sig ned till jorden och låtsa sig vara död; men snart upphäfver den sig åter, i början smickrande folken och begagnande sig af list i stället för våld; man håller den då för att vara omvänd; man har hört ordet frihet ur dess mun; man lemnar sig åt förtjusningen, lägger stora skatter i dess händer, anlförtror den en ofantlig makt; den måste bjuda oemotståndlig tockmat til äregirigheten och vinningslystnaden; ihärdigt fullföljer den ränkfulla planer till en allmän korruption, söker. förleda folkets ombud samt, derigenom att beherrska dem, förföljer och förtalar de ifrigaste försvararne af nationens rättigheter; oeh folket skalk först känna förrädarne när de redan gjort fog ondt för att kunna ostraffadt trotsa dess vrede. Om således icke i statsmakten allena bör sökas den obekanta källan till det oada, som redan så länge tärt och plågat oss, hvar finna det? Finne vi det väl i valkorporationen — i de 200,000 hufvuden som nsamme utgöra denna — enligt hvad modlöst eller trolöst folk aldrig upphör att påstå? Jag bör ej misstänkas att smickra denna valörganisation, ty jag bekänner mig till tron på den allmänna valprincipens företräden; och jag är långt ifrån att medgifva, det den nuvarande valkorporationen insett den höga bestämmelse, hvartill den genom omständigheterna uppvuxit; men jag kan ej underlåta alt uttala min öfvertygelse, att de väljande, att valmännen äro vida mera värda, än de hufvudmän som de gifva sig, och att de just af dessa hufvudmän blifva förtalade och förrådde. Hvad förebringa väl partiernas ordförande i kammaren för att urskulda sin svaghet eller sin straffvärda eftergifvenhet? Då man hör dem, så upphäfva de sig endast derföre emot statsmaktens missbruk och lagöfverträdelser, emedan de frukta att på denna farliga bana blifva öfvergifna af valmännen, som hafva öfverlemnat sig sig på ett beklagansvärdt sätt till en veklig apathi. Vid pröfningen af denna invändning frågar man sig: ir denna uppgifning af folkets rättigheter å den nofficiella nationens sida ens sannolik? Hvad ville 1850 den officiella nationen, hvarmed egentligen menas Borgareståndet (la Bourgeoisie) som är i besittning af valmonopolet? Den ville inkräkta makten och tillgodogöra sig den för sitt bästa. Förbländad af egoismen, har den, ty värr, bortvisat folket som slogs för dess sak, vid sjelfva delningen af det eröfrade goda; det har icke be