Aftonbladet – 23 september 1845, sida 4

marne, samt 1 landsorten på ala Korg Postkantar. Målle något hulli gvionoc-öga falla på dessa rader! Det gifves måhända ingenting svårare, än att besegra hifdvunna fördomar, eller snarare — det är omöjligt. Tiden måste här göra, hvad individen fåfängt lärer försöka; — likväl kan denne störta sig i striden mot löjet och sarkasmen; kan göra sig till en liten martyr för sin sak, och möjligen ock gå med seger, med personlig seger ur striden, och framtiden, hans egen lyckliga framtid, räcka bonom belöningen. Det är genom ett, — kanske ej helt och hålJet förkastligt försök, att förskaffa mig denna belöning, som jag tager detta steg, att, nemligen anonymt, söka den hulda hand, som ville binda segerkransen — våga ett frieri i tidningarne. Detta sätt att skaffa sig en man eller hustru, torde kanhända af en och annan vid första påseendet anses för en löjlighet, emedan de fleste dylika annonser så ofta varit skrifne, dels för spaltfyllnads skull, dels endast såsom försök af någon qvickhetsjägtare — sällan hafva de varit foster af allvar och uppriktighet, men vid närmare begrundande, må det löjliga deruti — om det verkligen finnes — gifva vika för det sannolika, att tvenne hjertan — om ock endast genom ömsesidig uppriktig korrespondens — kan komma att lära känna och förstå hvaranrn, och — blifva lyckliga. Med förtigande af hvarje Ioford öfver mig sjelf, så till min inre som yttre menniska, må det tillåtas mig endast nämna, att jag är en ung, stadgad och skuldfri man, att det natursköna Bieking är mitt hemland, att jag redan flere år Varit ordinarie tjensteman, att jag bland de aktniogsvärda familjer, hvilkas bekantskap jag haft förmånen göra, lärt känna och värdera de egenskaper, hvarpå jag bygger mitt val af en blifvande maka, och — att min varmaste önskan nu är, alt få mig en hustru, — en liten god och älskvärd! Bunden af min tjenstbefattning, kan jag ej resa omkring och söka bland Er, mitt fäderneslands döttrar! Det är hufvudsakligen af detta skäl, som jag vänder mig till Er genom tidningarne. Således till dig, goda flicka, som eger ett mildt och godt hjerta, naturligt ljust förstånd, en vårdad, rent qviplig uppfostran, vana vid arbetsambet och sparsamhet, friskt och godt utseende, en ålder emellan 47 och 25 år, samt slutligen någon förmögenhet, — hvarpå endast derföre göres afseende, att min för närvarande otillräckliga, några hundra riksdaler banko lön, skulle bli ett hinder för partiets snara fullbordande, — till dig, goda, hulda flicka, som eger allt detta förenadt, vänder jag mig med denna uppriktiga och varma önskan, att hand i hand med dig få genomvandra lifvets stråt! Och vet du med dig, att du eger allt detta goda, och icke har något emot, att gifva din hand och ditt hjerta åt en man, hvars allvarligaste bemödande skulle blifva, att bereda din och, på samma gång, sin egen sällhet, så försäkrar jag dig heligt, att du, utan fruktan att förtroende på minsta sätt skulle missbrukas, tryggt kan tillskrifva mig härom, under adress: Herr N. N. Allvar, Ronneby postkontor, då, genom brefvexling, fullständiga, tillförlitliga underrättelser kunna vinnas och personlig bekantskap beslutas — måhända till vår ömsesidigt lyckliga framtida förening! Begrunda noga detta anbud och öfverlägg med dig sjelf och rsed — hvilken du för godt finner — om det skulle vara värdt — ett svar. Äfven vågar jag vända mig till eder, föräldrar och målsmän, som egen en med ofvannämnde lyckans håfvor begåfvad dotter-eller pupill, med anhållan om edert behjertande af denna sak, under samma försäkran, att mitt högsta bemödande skall blifva att söka motsvara edert godhetsfulla förtroende, och tillvinna mig högaktning af eder, som anförtron mig edert dyrbaraste, och kärlek af den, som blifvit mig anförtrodd. STOCKHULM, 108 L. J. HJERTA, Lilla Nygatan, midt omot Feng Postbuset,