Aftonbladet – 23 september 1845, sida 3

BLANDADE ÄMNEN — JORDFYND I NORGE. En norsk bonde, Pet ter Syvertsen på Hitterö fann för kort tid sedan el halsring och en armring af guld, vägande den förr 13!, den sednare 41!, lod, under det han på gär den Heestads egor var sysselsatt att rödja jord. — Alexander Dumas skall hafva gjort den besynnerliga förklaringen, att han ämnar för alltid nedlägga sin penna, så snart han skrifvit ordet Fin, under sin femhundrade volym. De franska tidningarne beräkna nu, huru detta skulle kunna ske på kort tid; den ryktbare romanförfattaren kan nemligen, enligt flera förläggares intygande, skrifva en vo. lym på fyra dagar. Nu har Alexander Dumas, en. ligt någras uppgifter, skrifvit 290, enligt andras 23( band; antager man äfven blott 200 för säkert, så återstå 300, hvilka han, om han också använder 2? dagar på hvart band, kan fullborda på tre och et haift år. På en af hans resor skall en ziguenersks hafva förespått honom, att hans femhundradeförsta band skulle blifva förderfligt för honom. . — En ung man af bättre härkomst, vid namn Maynard i Paris, nyligen gift med en förmögen flicka af börd, störtade sig för några veckor sedan utför kyrkan Nötre Dames torn och afhände sig såmedelst lifvet. Man är okunnig om anledningen till detta oförväntade sjelfmord, hvarom flere varierande herättelser äro i omlopp. En tidning berättar, att för att betrygga bans parti med fröken dEsp..., hade oförsigliga vänner öfverdrifvit uppgiften om Maynards förmögenhet, och att han icke egde styrka att förneka dessa uppgifter; men på sjelfva bröllopsdagen hade han begynt att falla i en djup melankoli, som snart öfvergick till en dyster och vild förvirring. Allt var anledning till den förmodan, att den olyeklige unge mannen, fruktande förebrielser af en familj, som hand!at mot honom med ädelmod och öppenhet, förfärad af sin belägenhet, velat på detta sätt straffa sig för ett fel, som andra begått för hans skull och som olyckligtvis allt för talrikt förekommer inom de högre stånden. — Såsom ett serdeles prof på oböjligt lynne hos ett barn, omnämnes i en fransk tidning, att en rettonörig gosse nyligen hängt sig iförargelsen öfver ptt modren vägrat honom att få påtaga sina helgdagskläder. — Herr P., hvars näsa haft en obehaglig till-. fällighet, spisade middag hos markisinnan T. Vid deserten sågs värdinnans lilla son något orolig på sin stol, och liksom i strid med sin nyfikenhet; slutligen kunde han ej öfvervinna den, utan ropade till modren, som satt vid bordets andra ända: men, mamma, hvarföre förbjöd du mig att tala om den der herrns näsa! han har ju ingen näsa. (L. B.)