Aftonbladet – 23 september 1845, sida 1

mer — — MIRABEAU OCH MIRABELLE. ) HISTORISK NOVELL AF HIPPOLYTE BADOU. XI. OMÖJLIGHETENS DEMON. Ermelinda hade aldrig på nära håll sett detta platta, simpla och ändå så sublima ansigte, hvilket hon hittills föreställt sig såsom afskräckande fult, såsom någonting alldeles hiskligt. Man känner den allbesegrande trollkraft, som nästan alltid ligger uti en stor mans blick eller småleende. Mirabeau egde, mer än någon annan, detta allsmäktiga behag, som åt den fysiska fulbeten förjänar all själens skönhet, all snillets förförelsemakt. Hans far hade derföre gifvit honom namn al Omöjlighetens demon. När nu Ermelinda, redan utmattad af sin onaturliga själsspänning, befann sig ansigte mot ansigte med denne man, betogs hon af den omotståndliga godbet och vänlighet, som var utbredd öfver missfostrets anletsdrag, till den grad, att hon fällde ljusstaken och dolken och bief stiende orörlig, under det mäktiga inflytandet af den henne beherrskande och förtrollande blicken. Mirabeau log några steg framåt och böjde si ned, för alt upptaga ljuset och vapnet, som fali ur hans skö fieades händer. Derefter näör made han sig ännu några steg och yttrade mycket gladt, i det ban höll ljuset öfver hufvudet på sig och räckte doiken åt markisinnan: — Stöt nu till, min frul... er ödmjuke tjenare lyder er. Se Aftonbl. 7 208, 209, 210, 212, 214, 215, 2 21 och 219.