Aftonbladet – 23 september 1845, sida 1

— rsf ( ITS TT TTG-Too Min fru, sade Mirabeau, jag ber er endast om ett ögonblick, för att lå förklara mig, för att få säga er hurudan jag är, hurudan jag har varit och hurudan jag vill vara. Ty jag märker nog att man hos er har svärtat mig och afmålat mig såsom afskyvärd, så väl i fråga om det förflutna och närvarande, som det tillkommande. Jag vill:således framställa verkligheten, sådan den är, sådan den har varit och sådan den skall blifva. Derefter skall jag gå härifrån, så som jag kommit, så att ingen menniska har någon aving derom. Kan ni nu, min goda markisinna, förneka mig den gunst, hvarom jag bönufaller? Mirabeaus ädla och beslutsamma ord fär Ermelinda, liksom hans blick förut hade förtroltat henne. — Tala, sade hon, jag hör er. Och i fullt förlitande på sin ficndes heder och rätt-känsta, tvekade hon icke nu att taga plats bredvid honom, som bad att få rätt: råiga sig inför henne, då det egentlisen var hon, som bordt rättfärdiga sig inför honom. i : I Mirabeau tog således ordet: och bi e birät!a Isin egen lefnadshistoria, som hans fiender hade förfalskat för Ermelinda. Denna berätte!se var för den blifvande ta 1 elt slags P I inom slutna säscor till den Isysande, framgång han s mera skulle skörda Pp: nen. Om Dem i ren s med kiselste nen satte sig på hafsstranden, för att. vänja sig lalt trotsa bullret ef ett auditorium, och öfvorröstande med sin kraftfulla röst det upprörda ha! vets vågor, kunde väl också Mirabeau, då han inför ett ungt och skönt fruntimmer upprullade jtaftan af sin förflutna, stormiga lefnad, i inbillningen förflytta sig bland den mängd al åhörare,