Aftonbladet – 23 september 1845, sida 1

lört? ... Hvad är er mening med att hålla mig fången här? Min mening? Jag har ej någon annan, än alt af er erhålla. en förklaring. Jag tycker att, efter byad som tilldragit sig oss emellan, ligger ingenting obilligt i min begäran. — Också skall jag svara er i tre ord, och det utan att ni frågar mig, sade Ermelinda. — Jag tror det vara nog att säga er, att då jag ansåg er vara Guds, konungens och Frankrikes fiende, hade jag beslutit att mörda er och trodde mig derigenom begå en ganska berömvärd handling. — Styrkan svek mig, just i det afgörande ögonblicket. — Gud känner milt uppsåt — det är Han som skall döma mig. — Hvad er beträffar, berr grefve, så är jag hädanefter i ert våld. — Ofverlemna mig åt domstolen eller utkräf sjelf er hämd. — Det står i ert fria val. — Man hämnas icke på en villfarelse, min fru. Ni har bedragit er... eller snarare andra ha bedragit er, i fråga om Mirabeau. — Om er villfarelse varit et brott, så bar ni redan ångrat det. Jag läser det i edra ögon och i djupet ai er själ. Markisinnan de Ea Fare svarade icke ett ord. Ehurn hon med fest och stadig röst hade uttalat sin förklaring, var det lätt att se det hon i djupet af sin själ var lifligt rörd. En obestämd samvetsförebråelse, hvarunder en ny känsla troligen doldes, kom henne att inom sig ångra den förfärliga katastrof, den hon ämnat tillvägabringa. Hon kände sig förödmjukad och förvirrad af sin ställring tillMirabeau, och allt under upprepande at den försäkran, att hon ej skulle söka undandraga sig hans hämnd, anhöll hon om tillåtelse att fö gå in i ett annat rum af den våning hon bebodde