Aftonbladet – 22 september 1845, sida 3

Mm MM X OÄ MMMM sin stol tillbaka och under den rörelse, som deraf förorsakades, fattade hon, till ögonbliekligt stöd, lag uti en stolpe af hennes säng, som stod i ett hörn af rummet. Denna beröring tycktes hos den unga markisinnan uppväcka en hel serie af nya ideer om oförutsedda faror. I det hon vidrörde träverket på sin säng, den renaste kyskhets fristad, kände hon en viss blyghets obestämda fruktan hos sig uppvakna. Hon påminte sig nu först att hon var qvinna och att hon skulle befinna sig i enrum och helt allena i hela huset med denne man, om hvilken hon hört berättas så många saker af djerfhet, närgångenhet och våld. Den unga qvinnans förskräckelse efterträdde då den inspirerade prestinnans ifver. ett enda ögonblick blef Ermelinda åter hvad hon vanligtvis var, då man undantager hennes anatism — en ung och liflig qvinna, skapad för särlek — en ung, eldig flicka, som under en gubes kalla omfamning bibebhållt hela sin jung!ruiga friskhet. Hvad skulle det bli af henne, ensam med denna man, den hon trodde vara i stånd ill alla brott? : Klockan slog tio. Lätta men säkra steg hörles i korridoren. Tre nycklar omvredos i låsen, len ena efter den andra, och markisinnan de La fare hörde dörren öppnas till det rum, deruti on befann sig. Känslan af den öfverbängande faran ryckte ienne upp från bönpallen, der hon så till säandes medvetslöst bade nedsjunkit. Fattande tt ljus i den venstra handen och dolken i den lögra, skyndade hon emot Mirzbeau, som blef tående orörlig på tröskeln. (Forts. följer.)