Aftonbladet – 22 september 1845, sida 2

öfver torget till Mirabeau, för att emottaga hans föreskrifter och redogöra huru hon hade utfört dem. I följd af dessa hemlighetsfulla meddelanden, blef Christine allt mera artig mot Vorbelle: och allt mera förbehållsam mot markisinnan de la Fare. Hvarje dag egde trenne olika hemliga sammankomster rum, emellan Mirabeau, Rudolf, Ermelinda och Christine, hvilka träffades, två och två, i följande ordning: Första sammankomsten: Mirabeau och Christine. — Andra: Christine och Rudolf. — Tredje: Rudolf och Ermelinda. Markis de la Fare var fullkomligt okunnig om dessa hemliga sammanträden, hvartill sjelfva Ermelinda. ej kunde uppleta egentliga ursprunget. Huru skulle hon ock kunnat få reda på hjulen och kuggarne i denna konstiga intrig-machin, som den listige Mirabeau förstod både att uppfinna och sätta i rörelse? . Tvenne dagar efter markisens födelsedag hade markisinnan i sin kammare åter funnit den kära och saknade dolken, Benvenuto, hvars försvinnande hade gjort henne så bestört. En pappersremsa, lindad kring skaftet, innehöl dessa ord: Gif kejsaren det kejsaren tillhörer, och Gud det Gudi tillhörer. Undertecknadt: Mirabeau. — Mirabeau! ropade markisinnan, halfstel a häpnad. — Denna dolk har således varit vidrörc af detta missfoster? .... Men, hvem har kunna lemna deni hans händer? — Rudolf! ni förråder mig! yttrade hon häf tigt till sin mans systerson. — Det finns inge annan än ni, som kan hafva gjort det; ingen an nan, på hvilken mina misstankar kunna falla. Rudolf bedyrade sin oskuld, och försäkrad henne ånyo om sin trohet. Följande morgon, d: markisinnan vaknade, fann hon icke mera sir