Aftonbladet – 18 september 1845, sida 1

—— V KV; myt Nr often han, med blickarne rigtade mot taket, ropade: — Gud är för oss, och ingenting skall vara emot oss. — Herr abbe, inföll amiralen, näst Gud, räknar jag mycket på bastiljen, Om man ville uppi skatta dess värde, i det att man der instängde Mirabeau. o— Hvem bör man lyssna till?... Hvem bör man tro? ... Mirabeau är i Paris!... Mirabeau är i Marseille!... ropade Ermelinda. — Han är i Paris, svarade den andre konsuln. — Han är i Marseille, yttrade erkebiskopen. — Han är i Paris, upprepade adelsmännen. — Han är i Marseille, upprepade presterne. I samma ögonblick hördes ett doft sorl under fönstren af hotellet de La Fare, — Hören j? sade markisinnan. Alla tvärtystnade. Bullret ökades med hvarja sekund. Glädjerop, hurrningar och de förfärligaste, vildaste, ohyggligaste jubelskri kommo alla husen vid Place des Precheurs att darra. — Mirabeau är i Aix, utropade Ermelinda, pekande åt torget. Vid dessa ord uppreste sig alla gästerna och störtade, bullersamt och i största oordning, till fönstren. De blefro af folket utanföre mottagna med hvisslingar, hotelser och oqvädinsord. Fruktande att massan skulle genast låta handling följa på ord, skyndade en hvar att, så tyst som möjligt, smyga sig ned på gården och genom en liten lönport ut åt en aflägsen gata. Inom en iten stund befunno de sig alla i sina hem eller för tillfället hyrda boningar, hvarest fruktan ännu förföljde dem. Hvad markis de La Fare angick .