Aftonbladet – 17 september 1845, sida 3

-)stora uppfinning. M:r Evans påstår, att en vanli ångpakettbåt bör kunna färdas från Filadelfia ti Havre på en vecka, med en ton af hans luftvätsk såsom drifkraft. En ångmachin om sex hästars krai förmår producera den härtill nödiga luftvätskan inor ätta timmar. Den sista uppgiften skämmer bort alltsammans, in för hvarje eftertänksam mekanists ögon. Ty i fa den der ångmachinen om 6 hästars kraft förmår, me 8 timmars arbete, frambringa rörelsekraft för en äng pakettbåt, tillräcklig att fortskaffa denne inom 8 da gar tvärtöfver Atlantiska Oceanen, så skulle de kunna uträtta detsamma om den förflyttades ombor och dref fartyget sjelf, hvarvid alla de hinder af frik tion, som nödvändigt måste förekomma i luftmachi nen, vore försvunna ur beräkningen af motståndet jemte sjelfva luftmachinen, hvilken då naturligtvi biefve öfverflödig. Men då denna enkla utväg ej ä I satt i fråga, sannolikt derföre, att man genast kund inse orimligheten i resultatet; så förutsättes att ång machinen skulle alstra en större kraft, än han utöf . var sjelf; hvilket är en bekant fysisk omöjlighet. Antager man åter, att den uppgifna beräkninge blott är en tidningspuff, för att sätta bolagets aktie -i kredit: så innefattar åtskilligt af det öfriga inge: , lorimlighet, och vi tillägga deröfver följande anmärk ningar ur Journal des Debats, hvilka tyckas gansk; I välgrundade: I Uppgiften om atmosferlufts liqvifaktion fordra I bevittnad bekräftelse i någon nordamerikansk tid ning, innan man kan lita på hvad derom förekom I mer i ett enskildt bref, af obestämd härkomst. Ick derföre att upptäckten skulle vara helt och hållet o möjlig; alla lyckade försök att förvandla gaser til vätskor göra tvärtom en sådan upptäckt sannolik, nw eller framdeles. Men man kan ej underläta att frå ga, hvilket atmosfertryck, som härtill erfordras ock huru den dertill nödiga sammanpressningen kunnat åstadkommas. Kolsyregas har blifvit förvandlad till en vätska, med tillbjelp af trettio atmosferers tryck; men den är tyngre och tätare än atmosferluften och synes derigenom lättare att sammantrycka. Hvad som likväl tycks vara ännu mer utomordentligt, än luftens förvandling till en vätska, är uppgiften att denna luftvätska förvaras i ett kärl; så snart man besinnar hvilken oerhörd styrka, somjettisådant kärl måste äga. Man torde ännu erinra sig den olyckshändelse, som inträffade i Paris för några år sedan, vid ett försök med flytande kolsyra, i Farmaceytiska skolan. En tjock tackjernscylinder, som varit begagnad två eller tre gånger förut vid samma försök och då motstätt kolsyrans sträfvande att ätertaga sin gasform, sprang oförmodadt sönder; splittrorna dödade en ibland experimentatorerna och sårade flera bland hans medbjelpare. Men atmosferluftens expansionskraft har hittills visat sig ännu större än kolsyregasens, ty ingen förut bekant tryckning har förmått att förvandla den i flytande form, och den skulle således i denna form blifva ännu vådligare än kolsyran. Nödvändigheten att försätta den med en droppe af något ouppgifvet kemiskt ämne, såsom vilkor för återställandet af luftformen, förekommer obegriplig, då ingenting annat än cen liten öppning på käriet tycks erfordras dertill; så framt man ej vill påstå att m:r Evans lyckats förvandla atmosferluften till en permanent flytande välska, utan vidare behof af någon, eiler någon särdeles stark sammantryckning, för att bibehålla denna form; men detta påstående skall ingen naturforskare förmås att tro, innan han sett det omedeibara beviset. — Borgå den 3 Sept. I dessa dagar har man i enskilda kretsar härstädes haft trenne rätt int:essanta gäster, runosångarne Peter Mackonen från Kecrimäki, Olof Kymäläin från Heinewesi och Anders Puhakka från Kondiolaks, hvilka dröjt här ett par dagar på deras genomresa till Helsingfors, dit de ätföljas af studeranden Z. Cajander, som afhemtat dem från deras hemorter för att sitta som modeller för nålaren herr Budkofski. Ingen af dessa folkskalder nar nägon skolbildning, utan äro de helt och hället 1utodidakter, men dock ganska instruerade män. (B. T.) —För några år codan inställde sig en student hos adjunkt P. i L. — för att undergå tentamen i tistorien. Efter det P., som vid sådane tiilfällen ranligen läg till sängs, framställt en och annan fråga vå den bredvid sängen sittande studenten, föll han i n djup och en half timma fortfarande sömn. Huru ick det? frågade P. efter uppvaknandet Brap, varade studenten och erhöll cum laude för det såunda öfverståndna profvet. (L. T) antennen ———— nt