Aftonbladet – 13 september 1845, sida 2

rika veck, dock ej längre än midt på vaden. Ofvanpå denna klädning satt ett rödt lif, utan ärmar, nertill sammanhållet af en bronzhake och upptill urringadt i en fyrkant. Ett slags halsduk af hvitt musslin, kantad med spetsar och rundad bak på ryggen, gick med långa ändar kring lifvet och knöts med en rosett af breda, kulörta band. Detta slags halsduk benämnes i denna landsort modeste. — Öfver allt detta fladdrade ett slags pels, icke olik den lacedemoniska stolan, och som på provinsspråket kallades drollet. Blygsamhet och uppriktighet, oskuld och beslutsamhet, utgjorde den dubbla karakteren, så väl hos drägten som hos den unga flickan. Mörk, med lifliga bruna ögon, svart hår och solbränd by, var Christine lika vacker som den Arlesiska Venus, och bennes höfter, vackra, yppisa Cch väl rundade, tycktes passa förträffligt till dessa välformade armar, hvilka med ett naturligt behag krökie sig, liksom handtagen på forntidens sköna vaser. Sålunda klädd, så blygsam och oskuldsfull, var den unga arlesiskan alldeles förtjusande. Hennes stora svarta ögon genomträngde själen hos andra, men läto äfven genomtrånga hennes egen själ. Den, som hade älskat henne, skulle uppriktigt kunnat säga henne det. Made hon varit likgiltig för hans kärlek, skulle hon svarat nej; hade hon deremot älskat tillbaka, skulle hon rodnat, men svarat ja. Christine hade en af antikens skönaste gestalter, i dess herrligaste typ, ehuru med en liter orientalisk anstrykning, som tydde på arabisk! ursprung. ZHennes hår var långt och ovanligt tjockt och glänsande; men i stället att låta det i rika vågor fladdra långt ner om lifvet eller att fläta de! i en mängd små flätor och dermed infatta ansigtet, som i en rörlig ram, sammäånvred hon det med sin starka hand och fängslade det på huiyvudet, litet ofvanför nacken, så att det ut