Aftonbladet – 11 september 1845, sida 3

Chevaliern ursäktade sig på det naivaste sätt verlden öfver sin försummelse att ej hafva kom mit aftonen förut, på utsatt timme; skyllande pi det elaka vädret, samt på den af vagnens oct hästarnes förderfvande förorsakade tidsutdrägten Hr de la Fare gjorde honom sedan åtskilliga frå. gor om Versailles. Rudolf talade mycket om drottningen, -hofvet och operan. — Men icke eti enda ord vexlades om konungen och ministrarne — -Chevaliernbrydde sig aldrig om politiken. — Du. gör: orätt, min,brorson, :sade markisen i anledning af detta chevalierns: yttrande; du göi orätt i att så Helt : och ; hållet förbigå politiken och de händelser, som tilldfaga sig i det allmänna lifvet, helst nu för tiden; då en och hvar sysselsätter sig dermed. Sjelfsvåldets och upprorets andar tära allt mer och mer på samhällets grundval. Det tillhör oss, som stå nära thronen, att stödja den mot dess fiender. : När faran sväfvar öfver våra hufvuden, måste vi upplyftå blickarne och handen, för att vara tillreds att bekriga henne, när ögonblicket är inne: Vorbelles erkände högt huru rätt hans farbror hade, men gjorde, i och Med detsamma, i tysthet narr af hans högtidliga ton. Sedan samtalet en stund vändt sig kring politiken och religionen, kom det slutligen att afhandla familjelifvet. Markisen yttrade, i anledning deraf, några ganska allvarliga och förnuftiga ord. — Min herr brorson, sade hän till Rudolf, vi iro med de heligaste band förenade med hvarandra, ty vi härstamma af samma blod och från samma hus, Din mor var min syster och jag hyste för henne den uppriktigaste och djupaste ömhet. Denna ömhet skall på dig öfverflyttas hel och hållen, så snart vi lärt känna hvarandra. Intill dess lofvar jag att visa dig all den uppmärksamhet en adelsman är skyldig en annan delsman. Sedan — och innan kort, hoppas jag — skall jag visa dig en rättskaffens slägtings, en ;od morbrors fulla förtroende.