Aftonbladet – 11 september 1845, sida 2

onödigt, svarade Mirabeau. — Jag skall nog bli deputerad i generalstaterna, i trots af markisen och alla hans handtlangare. Men som: adelsman har jag fått en fläck på min ära, och jag har beslutat att återkasta den på La Fare. Markisinnan skulle således bli medlet för min hämd; men — för tusan, då skulle du och jag bli rivaler och det är således bäst att jag öfverlemnar hela affärn åt dig. För öfrigt är jag alltför mycket sysselsatt med mans-affårer, för att tänka på fruntimmers-affärer. ) Jag nödgas i morgon resa till Marseille och derifrån till Paris, der jag måste försvara mig mot några skamlösa beskyllningar. Om du vill, så öfverlåter jag åt dig alla mina rättigheter till. den sköna markisinnan. — Topp! jag antager ditt tillbud, ropade den glade chevaliern, — Men på ett vilkor, tillade Mirabeau, — och det är att om du icke vid min återkomst har intagit fästningen, så är vår öfverenskommelse upphäfd och jag företar belägringen för egen räkning. Det är ju sagdt? — Det är sagdt, käre Mirabeau, ropade Vorbelles. — På detta drag igenkänner jag den fordne Mirabeau från Paris och från Vincennes. Uppriktigt, min käre grefve, jag lyckönskar dig till din stora ära, och hvad du sednast sagt försonar mig helt och hållet med dig. Endast på detta vilkor vill jag glömma alla de ohyggligheter, hvarom du nyss talade. Vi få då slutligen en komedi, några intriger och liten list, i stället för de der lumpna traktaterna och de rysliga planerna, dem jag redan såg uppgöras till en blodig tragedi. — Ännu ett ord, min bäste Rudolf. Om du vill. göra lycka hos markisinnan, måste du först vinna markisen. Detta är i alla fall förförelsens A BC. Det säkraste medlet att vinna markisen, är att förneka mig, såsom din vän. ) Ur Mirabeaus bref till herr de Comps, J