Aftonbladet – 11 september 1845, sida 2

— Förneka dig?... Aldrig!... ropade Vorvelles. — Aldrig skall jag begå en sådan nelIrighet. — Fåfänga skrupler!... falsk ädelhet!... Min soda Rudolf, du skall aldrig vinna ditt ändamål senom några andra medel... Nu är skranket ippet... Var på er vakt, chevalier! En liten stund efter detta samtal begaf sig ;hevalier: de Vorbelles, som af Andråes skickliga nand undergått en ny förändring och iklädt sig n ytterst prydlig. dragonkaptensuniform, snedt fver torget till sin onkel, markis de La Fare, örste konsuln i staden Aix. Orn chevalier de Vorbelles, enligt Mirabeaus utryck, ännu befann sig under Ludvig den femtonles regering, så återgick deremot hans morbror, markis de La Fare, ända till Ludvig den fjorondes. Hans majestätiska hållning, hans fåordignet, hans stadiga gång och hans långsamma fasoner hade det stora tidehvarfvets hela geometriska stelhet. Förgäfves bade hofvet infört småabbeernas och småpoeternas regering, samt bruket af små supger och stora utsväfningar;förgäfves hade Ludvig den sextonde visat sig midt uti Florians dyller och omgifvit sig med en mängd filantropiska ideologer. Dessa båda sednare konungars regering hade för markisen varit en tidpunkt af örargelse och fasa, ett skamligt nedsuddlande af den högsta makten, som gjort att han hållit sig ångt ifrån Palais-Royal, med dess laster och förderfvade seder. Ludvig den femtondes hjortparker voro ingalunda af den natur, att de lockade len stränge markisen. Vid Ludvig den sextondes anträde till regeringen, fann markisen sig för gammal att enversaillera sig, som han plägade säga; och dessutom hyste han en lika oöfvervinnelig afsmak för det nya hofvets dygdiga herdeqväden, som för det gamlas gycklerier och skamliga utsvälningar. Når -könungen gör sig till sultan, yttrade dör iv den femtonde, så glider makys Oi