Aftonbladet – 11 september 1845, sida 1

gare, emedan hon förvisat mig från hofvet, just i anledning af en sådan förklaring å min sida. — Hvad?... Du har gjort drottningen en kärleksförklaring? — Ja, min vän, i Trianon, under det hon en dag med egna kungliga händer mjölkade sina kor, ingenting mer och ingenting mindre än som en simpel ladugårdspiga. Då jag såg henne i en så tarflig drägt och vid en så huslig sysselsättning, glömde jag ett ögonblick, att hon var drottning, och jag började sucka, som en af Florians herdar. Hennes majestät syntes ej förtörnad deröfver, och redan fattade jag det djerfvaste hopp — då jag, samma afton, erhöll en kommission att framföra till kaptenen vid den kungliga garnisonen i Aix, Jemte befallning att ögonblickligen begifva mig på vägen till denna stad — i annat fall skulle jag utsätta mig för att bli konungens pensionär i bastiljen. — Emellan dessa båda alternativer kunde du icke gerna vackla. — Nej, i sanning . . . särdeles då jag erinrade mig att jag i Aix hade en gammal onkel, markis de La Fare, som skall vara mycket ful, enligt hvad jag hört sägas, och en ung tant, den man citerat såsom mycket vacker. Känner. du henne? — Mycket litet. — Och markisen? — Han är min hätskaske, min oblidkeligaste fiende. Det är han som, alltifrån min ankomst till Provence, sökt att på allt sätt förringa och nedsätta mig i adelns omdöme. Du har ingen id om alla de ohyggliga historier, som här sam