Aftonbladet – 11 september 1845, sida 1

R— VV nedrigheterna af denna seqvestration. — Ack, on Gud förlänar mig tid att lefva, och om min rös förmår något, så skola vi en dag jemna med mar ken dessa despotismens nesliga monumenter. — Ja, ja, vi skola förstöra dem, inföll Vorbel les; men under det vi afvakta rättvisans timma så låtom oss iakttaga frukosttimman. — Alskvärde odugling, utbrast Mirabeau; dv är ännu som om du lefde under Ludvig XV:de: regering; du har aldrig någon allvarsam tanka un. der ditt lifs lättsinnigheter. — Lilvet?... Hvad är lifvet för slag? — frå. gade chevaliern vårdslöst. Några tjurhufvuder påstå att det är en strid; — jag deremot påstår att det är en bankett, ett läckert gästabud, och att jag bevisar detta, i det jag gör heder åt der som bjudit mig dit.... Bäste grefve, låtom oss då sätta oss till frukostbordet. Detta ögonblick egnar sig alldeles icke till upprifvande af gaml: sår, erinringar af gamla minnen och gammal ovilja; ej heller är det passande för gamla dröm mar. ... Men, efter jag kom att nämna orde drömmar — föll chevaliern sig sjelf i talet — så gissa för roskull hvad jag hade för en dröm : natt. Ah, det är en alldeles otrolig sak — nå gonting öfver allt hvad man kan tänka sig. .. Dock — jag vill, heldre än att göra långa pre ludier, genast öfvergå till verkligheten och säg: dig att Marie Antoinelle . . . — Nå väl? — Marie Antoinette, Vår förtjusande herrskarinna, såsom engelsmännen säga, syntes mig i denna natt i drömmen, sägande, i det hon fästade på mig en smältande blick: Din, Rudolf, din fö hela lifvet! — Detta var så mycket besynnerli