Aftonbladet – 10 september 1845, sida 3

mål för hans innersta åtrå. Ett lyckadt bedrägeri — särdeles om det äfven blifver ostraffadt, utgör en sådan varelses stolthet; och huru mycket större blifver icke hans uppmuntran och seger, om, .såsom Hofrätten nu gjort, de embetsmynhdigheter, hvilka mot bedragarne vågat visa stränghet, under bemödande att bistå de bedragne, ådömas böter och ersättning! Iöfverklagade utslaget medgifver väl kongl. hofrätten, att Döling var vid häktningstillfället ej blott anklagad för svekfwllt och bedrägligt förhållandenr, utan äfven flera: gånger förut tilltalad, lagförd och äfven häktad för bedrägerier och förfalskningsbrott; men som kongl. hofrätten jemväl antagit, att det åtalade sveket, hvars omständigheter och natur berodde på ransakningens utveckling, icke afsett brott afurbota beskaffenhet, har kongl. hofrätten ansett såsom olagligt att den anklagade, vanfrejdade och förut straffade bedragaren blef i häkte inmanad. Men hvar stär det skrifvet att svekfullt och bedrägligt förhållande icke kan leda till urbota påföljd? Skall sveket och bedrägeriet, som i andra länder så hårdt bestraffas, endast här i Sverige betraktas som ett lappri? Våra brottmålslagars kända och alltför länge öfverklagade ofullständighet i afseende på straffbestämmelserna för detta slags brott, hvilka, eburu uppenbarande sig i många skepnader, dock alltid äro lika afskyvärda, har visserligen gifvit anledning att kalla Sverige för hbedragarnes förlofvade land, och denna benämning kunde hafva skäl för sig, om man antoge kongl. hofrättens nu följde grundsats, att bedrägerierna absolut ligga utom urbota brottens gräns; men då, i anseende till allmänna kriminal-lagens nyss anmärkta ofullständighet, domstolarne funnit sig föranlåtne att å svek, list och bedrägerier nödfallsvis tillämpa konkurslagens 43 , äfven då de anklagade icke befunnit sig i konkurstillstånd, hvarpå det ryktbara af Eder Kongl. Maj:t afdömda Lidbeckska målet från Götheborg lemnat ett vigtigt exempel — och då nämnde lagrum just börjar med en definition, som innefattar en kort beskrifning på Dölings hela lefnadslopp, nemligen: ,Har gäldenär bedrägligen förmått sina borgenärer att förtro honom deras egendom, eller eljest mot dem brukat svek och list) — en sådan skall bsåsom bedragare ställas för en påle m. m.; — så måste man medgifva, att bedragarne ej kunna fullt lita på deras i kongl. hofrättens utslag proklamerade frihet för utbota straff, och att Döling, förut straffad för bedrägeri och förfalskningsbsott samt för åttonde gången tilltalad för svek, befann sig i den ställning, som fullt rättfärdigade hans häktande. Den som första gången lagföres för förskingring af andras egendom, som han lockat dem med fagrå löften att aflemna, kan visserligen saken betraktas såsom varande af blott tvistemåls-natur, eller ock såsom ett ringare brott; men ett annat utseende får den, då en straffad bedragare och förfalskare återkommer för åttonde gången anklagad för enahanda svek. Detta, liksom i allmänhet, der ofta förnyade iterationer af ett och samma slags oredlighet, visar en så inrotad ondska, att den åtminstone för exemplets skull förtjenar all den stränghet, som lagarpe möjligast tillåta. ; Att, såsom kongl. bofrätten anmärkt, Döling ej var till öfverståthållareembetet inkallad för att behandlas i öfverensstämmelse med, kong. förordningen den 29 Juni 4.833, synes vara af ingen betydenhet, snär endast i civilmål stämningens omfång får bestämma undersökningens och pröfningens gränser. I brottmål deremot har jag alltid trott och tror ännu, utt hvarje aggraverande omständighet får af domaren agas i betraktande, ehvad densamma vid den tilltaades inkallande varit känd och afsedd eller ej. 3 I hopp att varda från det ådömda ansvaret befriad, år jag i underdånighet fästa uppmärksamhet på de lt mer tilltagande bedrägerierne, som snart kunna lär i Stockholm betraktas såsom ett verkligt yrke, i vilket Döling kan anses såsom älderman. Hvarje sång denne person blifvit inmanad i häkte, har sålant mött allmän tillfredsstä!lelse; men ett alldeles motsatt intryck skulle otvifrelaktigt den allmänna rättskänslan erfara, om den äldrige bedragarens nu hos kongl. hofrätten vunna triumf! skulle hos Eders Kongl. Maj:t vinna nådig stadfästelse. Stockkolm d. 18 Aug. 1845. Med. djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet ramhärdar ) , Stormägtigste Allernådigste Konung! Eders Kongl. Moj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåte B. C. Bergman.