LOTILCLS IUSIRUALIVI,y VIRA fPIv IVA AVP IMDB TM emot Wermlands bank., NÅGRA NORSKA FÖRHÅLLANDEN SOM FÖRTJENA BEGRUNDAS ÄFVEN AF SVENSKAR. Vi sökte i Måndagsbladet ådagalägga, att de rop om trångbröstighet ,tjock okunnighet m. M., som nyligen åter blifvit höjda emot de norska storthingen uti en brochyr, från hvilken utdrag sedermera äfven öfverflyttats i svenska tidningar, och hvaruti norska tidningen Den Konstitutionelle, äfven instämt så till vida, som den påstår, att en förstämdhet skall råda hos de mera bildade i landet öfver den vändning sakerna tagit, i följd af massans allt mera hotande öfvervälden, — alldeles icke äro något nytt fenomen, med anledning af fakta, som -skulle bevisa något i afseende på vådan af den demokratiska principers inflytande på statsskicket, utan :endast och allenast en tillfällig uppenbarelse af den spänning, som ständigt finnes och naturligen miste uppenbara sig hos embetsmannaklassen emot en lagstiftande makt, som till så stor pluralitet utgår ifrån de jordbrukande och näringsidkande klasserna, som den norska. Orsaken hvarföre vi anse angeläget att lägga vigt på denna omständighet, är temligen sjelfklar; ty så snart man finner, att dylika förebråelser, som de här ofvannämnda, icke utgöra annat än en del af den politiska lifsyttring, som oundvikligen måste finnas i ett fritt land, der anhängarne af serskilda meningar lättare gruppera sig i partier, så föranledes man äfven att, utan någon serdeles bäpnad för de mer eller mindre starka uttrycken, med mera lugn undersöka de sakförhållanden, hvarpå de möjligen kunna grunda sig. Anställa vi nu en sådan undersökning uti ifrågavarande fall, eller huruvida det förmenta hotande öfverväldet af massan och de oupplysta på storthingen i sjelfva verket åstadkommit några resultater, som gifva anledning till farhåga för statens bestånd eller för hvad den omförmälta brochyren på ett annat ställe kallar en konventsdespolismp hvilken slutligen måste indirekt framkalla konungadespolismen, så kunna vi, så långt vår kännedom om de norska förhbållanderna räcker, ej finna annat, än att denna farhåga, åtminstone att döma af den erfarenhet man hittills äger, reduceras till en ren inbillning, ehvad man afser Norges yttre eller inre förbållanden. Vi hafve redan i detta hänseende i Måndagsbladet antydt resultaterna af den vackra enighet och den lugna kraft, hvarmed storthingen, under de trettio år, som förflutit sedan föreningen förmått att med oförryckt bevarande af sin grundlag, utan buller och slitningar, småningom utbilda sina öfriga lagar och inrättningar i nästan alla riktningar; men vi glömde dervid att tillägga det vackra beslut, som under innevarande storthing blifvit fattadt i afseende på religionsfriheten. Man kan ock i sammanbang härmed nämna, att storthingens kommittebetänkanden i allmänhet bära vittne om en ganska hög bildning, statsmannakunskaper och ett sundt omdöme, såsom exempel hvarpå sednast må nämnas det i A. B. införda förträffliga utlåtandet i anledning af yrkad förhöjning af tullen på bomullsgarn. Hvad diskussionen på sjelfva thinget angår, så kan den som åhört densamma, jemväl intyga, att man äfven ifrån ledamöter, som tillhöra den jordbrukande klassen, ofta får höra anföranden vittnande om en talang, för hvilken icke någon representant i hvad land som helst behöfde blygas, och detta kommer utan tvifvel att allmännare inses, när förhandlingarne en gång komma att, såsom det sker, protokolleras ordagrannt. I afseende på statsbestyrets eller den verkställande maktens ordnande företer ,;sig vidare den omständigheten, att embetsoch tjenstemännen i Norge nästan utan undantag äro af det oupplysta bonderegementet försedda med bättre löner än motsvarande befattningar åtnjuta i Sverige. Frågar man huruvida den förmenta bristen på upplysning och intelligens uppenbarat sig i karghet emot statens bildningsanstalter, eller i afseende på sådana utgifter, som skola bära. vittne om folkets vårdnad om de oas S—————