Aftonbladet – 10 september 1845, sida 1

WERMLANDS PROVINCIALBANK. Med anledning af hvad som tillförene varit vid flere tillfällen yttradt i tidningarna angående privatbankerna, är det skäl att äfven upptaga en artikel ur Wermlands tidning för den 3 dennes, angående förvaltningen af Wermlands provincialbank. Innehållet af denna artikel ger ett ganska fördelakt:gt begrepp om det sätt hvarpå bankrörelsen i Wermland blifvit till näringarnas nytta begagnad, ehuru vi ej kunne inse, att ej en lika berömlig verksamhet kunde fortsättas äfven om ansvarigheten göres solidarisk för aktiegarne. Årtikeln lyder som följer: För någon tid sedan lofvade vi att — till gagn för dem, som ännu icke stadgat sin öfvertygelse om det sätt, hvarpå Wermlands provincialbank utöfvar sin bankrörelse — med siffror visa att delta sätt ingalunda är sådant, att banken kan med skäl beskyllas för att vara hvad Aftonbladet påstätt: elf diskontkontor. För uppfyllande åf detta löfte hafva vi af bankens kamrerare: förskåffat oss den å ett annat ställe i -bladet befintliga tablå öfver bankens diskontoch kreditivrörelse, till hvilken vi hänvisa alla dem, som ännu misstro vår flere gånger yttrade åsigt, att Wermlandsbanken gjort den näringsförläggande kreditivrörelsen till hufvudsak. Af denna tablå inhemtas: att kreditivrörelsen år för år ökats, hvilket deremot icke alltid varit händelsen med diskontrörelsen, som långt ifrån icke tilltagit i samma proportion. Då, med en grundfond af 3552,400 rdr, summorne af diskontutlåningen under ären 4840, 4844 och 1842 uppgingo till endast något öfver 1,200,000 rdr årligen; utgjorde summan af ultagna kreditiver under mma år sårligen cirka 5,000,000 rdr; och sedan srundfonden ökats till 983,000 rdr under åren 1843 och 4844, utgjorde diskontrörelsens summa under det förra året blott 845,1460 rdr och under det sednare nära 1,500,000 rdr, hvaremot kreditivsumman besteg