Aftonbladet – 8 september 1845, sida 2

Dclysa den noga DetydcCisc, Som SYcCcHkKSka Syllnastiken äger så väl i vetenskapligt hänseende som ock för det praktiska lifvet. (Figaro.) NÅGRA NORSKA FÖRHÅLLANDEN SOM FÖRTJENA BEGRUNDAS ÄFVEN AF SVENSKAR. Hela verlden vet, att ibland de medel, som hos oss en längre tid flitigt begagnats, för att söka sätta de liberala politiska lärorna i misskredit, men i synnerhet för att afskräma oss från närmandet till Norges institutioner, har den förespeglade vådan af det såkallade Bonderegementets öfvervigt på Storthinget innehaft nästan främsta rummet. Vi ämna nu icke upprepa alla de dystra spådomar, som vira ultraroyalistiske och aristokratiske siare, i öfrigt merändels ganska beskedliga och enfaldiga menniskor, i detta hänseende framkastat allt ifrån föreningens början, emedan det var ganska förklarligt och på visst sätt naturligt att en sådan ton skulle få en viss fart under en tid, då konungamakten sjelf gjorde hvad den kunde för att få den Norska grundlagens grundelement, som är demokratiskt, förstördt genom försöken att återinföra en adel och konungamaktens absoluta veto i landet, och då författningen ännu var så godt som ny inom hela det monarkiska Europa. Det torde vara nog att påminna, hurusom man under de första tio till femton åren från flera håll fick höra försäkras, att det omöjligen kunde räcka i trettio år, innan hela brödrariket skulle upplösa sig i en komplett anarki, för att derefter återfalla i despotismens armar — en vanlig taktik för dem som hata de liberala idgerna, att, just när de uppträda mot frihetens grundsatser, göra det i sjelfva frihetens namn, såsom dess beskyddare mot framtida vådor, alldeles såsom inqvisitorerne när de brände kättare för att bevara deras eviga salighet. Under tiden har det Norska folket sjelf framtedt för verlden det märkvärdiga fenomenet, att, medan de öfriga länderna i Europa, der den monarkiska principen florerar i skuggan af den s. k. intelligensens välsignelser, sådana dessa utminuteras till folken från den verldsliga och andliga aristokratien, nästan alla utan undantag, ifrån Portugal till Ryssland, ifrån Irland till Constantinopel, varit utsatta för en eller flere mer eller mindre våldsamma skakningar eller omhvälfningar, så har Norge utvecklat sina borgerliga inrättningar och lagar med ett lugn och en sans, hvilka inneburit ett skönt och oomkullstötligt bevis, att den politiska statsbyggnaden der icke hvilar på lösa sanden utan på ett ganska fast hälleberg; och huru skyndsamt och långt Norge, år 4814 nyss lossadt ur ett fullkomligt vasallskap, sedermera under sin demokratiska författning hunnit framom Sverge i nämnda utveckling, ehuru vårt land obestridligen ägt och ännu har ett större förråd af vetenskaplig och special bildning, derom vittna flere derstädes redan i utöfning satta lagar, som ännu hos oss tillhöra önskningsmålen, såsom den nya kriminallagen, lagen om förmanskaper, näringslagarnas ordnande, lagskipningens större skyndsamhbet (hvars förträffliga skick likväl till stor del är ett arf ifrån Danska tiden) befordringslagarne och bildningsanstalterna för de civile embetsmännen, det väl doterade universitetet m. m., hvartill det inom få år snart kan räkna antagandet af en ny civillag. Efter all den erfarenhet, som sålunda vunnits om den egentliga betydelsen och värdet af veropen öfver bonderegementet, samt då dessutom numera ingen grund finnes till den förmodan, att dylika utgjutelser emot den demokratiska principen kunna utgöra någon väg för lycksökeriet att ställa sig in å högre ort, lärer hos en och annan väckts en icke liten förundran, att förnimma, det några af de gamla deklamationerna, nästan i samma genuina skick, som om vi ännu hade skrifvit åren 4847 eller 1824, under innevarande år ånyo framträdt uti en i sjelfva Norge utgifven brochyr, med titeln: Om den Norske Konstlitution, och hvilken uppgifves vara författad af en Höjesterets advokat, Hr Dunker. Vi hafve icke sett sjelfva denna skrift, men dess innehåll har redan börjat spela en ej ovigtig roll i både Norska ock Svenska tidningar; ty först har den Norske Constitutionelle derur meddelat ett utdrag, fastän med flera reservationer, och detta utdrag har derefter blifvit upptaget och kommenteradt dels i Östgötha Patrioten, som utgifves i Norrköping, hvars artikel åter finnes aftryckt i Morgonen, för sistl. Tisdag, dels också i Svenska Minerva, hvilka alla med begärlighet synas tillegnat sig några deruti befinthga åsigter. Redan denna omständighet, i och för sig sjelf, kunde, om frågan endast rörde Norge, utgöra en giltig anledning äfven för Aftonbladet, att upptaga till granskning åtskilliga af de satser, hvilka uti den ifrågavarande skriften framställas. Men en i närvarande ögonblick för oss här i Sverge ännu vigtigare anledning dertill är, att den blifvande representationsreformens slutliga afgörande till en icke ringa del kan komma att bero af det begrepp, som allmänna tänkesättet gör sig om frukterna af de demokratiska idgernas realiseande hos det folk, med hvilket vi äro så nära förenade både genom grannskap och så många andra frändskapsband. Besinnar man slutligen vidare, att Konungen, hvars mening måste utöfva det största inflytande nå denna frågas afeörande, uti det dag