Aftonbladet – 6 september 1845, sida 2

passionerad, vid denna qvinna, som kunde vars min mor. Påminn mig alt jag varit nog dåraktig att älska henne.... Men nej, jag älskade henne icke.... Det var en öfverraskad sinnlighet, det var min oerfarenhet, som kastade mig i hennes armar. Men hon, hon hade bort afvisa min byllning och visande mig denna engel med hennes drag, borde hon hafva sagt: henne skall du älska! Jag skulle hafva trott henne och skådat klart i mitt hjerta; men hon har genom sin låga egoism mördat min sällhet. Hon lider... men jag lider mer än hon, ty jag älskar dig.... Nåväl resl.. men jag skall följa dig. Om du jagar mig ur din åsyn, skall jag ligga vid din tröskel .... Jag skall åtminstone få se dig.... Om du vid min isyn vänder dig bort, och om något tecken visa mig alt jag är hatad, då skall jag dölja mig --. du skall ej mera se mig... men jag skall se dig, Hvarhelst du må vända dina steg, skall du alltid vara under mina blickar. — Ack min Gud! min Gud!... förbarma dig öfver mig. : — Om du visste hvad jag lider, sade Anatole, i det ban lutade sitt brännande hufvud emot Eugenies knän. — Lemna mig... sade den unga flickan badande i tårar! nåd Anatole! nåd för oss bägge, denna kärlek är ett brott! — Denna kärlek kan förvandlas i sällbet, om du delar den. Eugenie! du älskar mig! Annu i år darrade dm hand i min, dina ögon sänkte sig för min blick; du älskar mig. Välan! låtom oss fly tillsammans till någon okänd vrå, långt frår menniskor, ensamma med vår kärlek. Du skal vara min verld. Kom.... t Han omfSattade henne med sina armar. — Anatole! lemna mig, ropade Eugenic utom sig; Gud skulle förbanna oss!-..Dörren öppnades häftigt och M:me de -Loisy visade sig, blek som cen spökgestalt. Engenie upphäfde ett genomträngande skri och störtade ur salongen. De bägge makarne blefvo allena. Anatole kastade sig ned på samma plats som Eugenie lemnat och dolde sitt hufvud i sina händer. M:me de Loisy förblef stående med korslagda armar. — Det var således icke nog, sade hon med dof röst, att ert oordentliga lefnadssätt och er