Aftonbladet – 5 september 1845, sida 1

en annan af en bland ingeniörkorpsens a Carlsborg stationerade officerare, Hr Wiggman. Hvad Hr Marins skrift betröffar, som är ferfaitad på: sjuksängen, så angifver ban sjelf i su ct deraf ifrån hvad synpunkt af sådan anledning eit eller annat uttryck, som eljest möjligen kan synas något för bittert, torde böra betraktas; och vi boppas derföre, att efter de skrifter som nu från hvardera sidan tillkommit, någon vidare henandling al detta ämne inför allmänheten icke mer må bebhöfva ifrågakomma. Hr Marins skrift är af följande innehåll: GENMÄLE TILL HERR ÖFVERS KIJER. Hvar och en opartisk, som läst de ar jag sednast infört i Aftonbladet och Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning, lärer icke kunna rönga, att jag deri oförryckt hållit mig vid facia och ig des tillåtit mig några personliga anfall. Pen tadt skulle jag ljuga, om jag sade, att jag ntat mig af min motståndare samma tolerans tilbaka. Men med döden för ögonen, utsträckt på ea längsam pinobädd, hvem söker ej lugnet, och hver: kastar sig godvilligt in i själslidande, tvist och usiwnj:? Det skall hafva gätt längt, länge och härdt har jog varit ansatt, tåligt har jag i många år uthärdat förföljelse och ilska, innan nöden dref mig derhänr att kasta mig in i obehaget af en offentlig skriftvexiing. af så otäck natur, som den närvarande. Men d: gifven anledning lider en missdådares strait, velat beröfva mig min sista brödbit, då mm :;2g utan då man vagrar mig mensklig bostad, då man nedbryter vi och tak kring mitt sjukrum, då var jag skyldig min heder att upprätthälla den. Beträffande Hr öfverste Meijers uppgit. att jag skuile hafva Hr kapten Kleen att tacka för mer, än han har anledning vara tacksam mot miz. tär jag nämna, att jag aldrig framställt Hr Kl. s n mig någon tack skyldig. Att jag varit hans jä i en svår tid, anfördes blott som bevis, ati mina läkareverksamhet icke alltid varit ansedd ringa i af Oobetydligt värdev, såsom Hr M:r behagat dokumentera den hos Hans Maj:t, i den stund min hela sältärd berodde på ett godt ord af Hr M:r; för oivigt erkänner jag gerna, att jag ur ett hus, sådant som Hr K:s, rikt på bildning och de skönaste taluynger, medfört många af mitt lifs bättre minnen. och att jag, under föregående lickligare förhållanden. der med gästfrihet mottagen, ej hade väntat den sednare inträffade hätskheten, för mig så mychet nicra kränkande, som Hr K. under sådane omständigheter, som Hr M:r antyder, icke hade bort förvezxla mig med sina fiender. Om jag hade för sed att uppsnappa, förvara och begagna förtroendebref — hvi!ket jag lemnar åt personer af en förskämd hedershinsla — så skulle jag väl kunna producera ett ivlikt från Hr K., som gifvit anledning till åtskilliga uttryck å min sida af aktningsfull tillgifvenhet för sapten K. under förra bättre tider. Jag har i mina föregående artiklar väl antydt att jag fått sådane, och ala niskor få bref, jag har framställt ett o-) min sak nödvändigt lösryckt ord, men dec: punkt. I min pulpet ligga de förseglade för all. i Hr kap. K. som många andra hade til rysning och förskräckelse, de allt mer öfvergående plågor, till hvilkas bekär Ifälie se, med igt täamod JA dan måste använda torturen att ställvis tis och med brinnande eld marteras. Att han häraf rörd s till medlidande, att jag äfven sedan han bic min fonde har tacksamt värderat detta, det är då co: som nu oroar Hr M:r! eller anser Hr M:r på allvar, att ett föregående vänskapligt förhållande kan y en polett för någon, att sedan fritt få tyrannisora? Hvem har dessutom sagt Ir M:r, att jag, i egenskap ar familjens läkare, icke hade förvärfvat en sorts, om ock ringa, anspråk på gästvänskap i detta hus, der jag — jag erkänner det tusende gånger — fann min högsta trefnad, och der jag ansåg för en ära och en belöning att vara vänligt emottagen. fir M. protesterar mot min uppgift, att en jernbom blifvit satt för min yttre dörr, och stannar vid, att det endast var en haspa med hänglås,. Jag erkänner gerna min obekantskap med den braache af fria konsternas terminologi, som skiljer mellan en bom och en haspa. Ändamålet, att tilbomma min döra, vanns dock fullständigt. Vidare uppgitver Hr M:r, att denna haspa blifvit anbringad, för att freda mig från obehöriga personers inträngande den vägen. Jag har hittills saknat alla anledningar att förmoda, det en välvilja för mig var anledning til detta försigtighetsmått, helst jag, till svar å mina anörda besvär öfver jernbommens anbringande, erhöll bref af följande lydelse, dem jag förvarar sådane de blifvit mig tillställda: Till Hr Dr Marin! I följd af Generalens m. m. Lefråns skrifvelse, som i vidimerad afskrift bifogas, kommer dörren mellan Hr D:rns och .Conduktörernes rum att tills vidare öppnas, wvarigenom ulgång från Hr D:rns rum äfven på lenna: sida beredes. Carlsborg d. 7 Januarii 1844. A. Wiggman. — Till Fortifikationsbefälhafvaren å Larlsborg! Skulle locala hinder möta för dörrs Öppnande från förstugan till de rum, som för närvaranle bebos af Dr Marin, samt han, heldre än att egagna utgång genom köket, önskar begagna utäng genom det till höger i förstugan belägna , ionom icke tillhöriga rum, så må sådant medsifvas c. Stockh. d. 4 Jan. 4824. I. P. Lefren.x — Häraf skönjes ljusliga, att meningen ingalunda far att hindra andras ingäng, men väl min utgång senom denna dörr. Det var också först genom dena skrifvelse, som jag, efter jernbommens anbringanle, underrättades, att det rum, jag i 3 år innehaft, cke vore mig tillhörigt. , Det är äfven yttradt, att re rum med serskild utgång varit mig anslagne, och tt derintill stötte 2:ne andra, af hvilka Marin unerstukdom, och då de stodo ledige, begagnade det na till skräprum). Detta sednare är ett hån öfver lyckan, ty det skräp der fanns, innan jag erhöll till rannar desse underofiicerarne, bestod af stolar, bord, tt skåp och 2:ne bokhyllor. Om detta i Hr M:rs gon var Skräp, Så var det för mig sådane bohagg ng, som Jag I min fattigdom varit i stånd att ansaffa, och som öfverensstämde med mina pretentioer. Om jag nu undantager de 2:ne intill mina ränsande rump, så återstår, efter Hr M:rs förmeande, dock 3:ne. Dessa voro: 40 min sängkamma2, 2:0 mitt domestikrum, 3:0 (märk, läsare!) en rer Rh Åman 7 ss