Aftonbladet – 4 september 1845, sida 2

Sedan dessa första återseendets ögonblick gåt förbi, betraktade hon Eugenie närmare. Ack i och med detsamma bon glömde att hon sjel åldrades, hade hon äfven glömt att hennes dotter icke mera var barn. Eugenie var sexton år och lika vacker som modren i sina yngre år; ehurt något mindre, var hon tillika utmärkt väl växt Hennes ögon, ehuru blygt sänkta och ännu i lycklig okunnighet om passionernas välde, uttryckte likväl en smäktande ömhet, som redan lät an: all den kärlek hennes unga själ inneslöt. — O himmel! tänkte M:me de Loisy, om jag säger till honom: se-här min dotter, skall han då icke finna mig ännu äldre? Skall jag då ickt alldeles förstöra den ringa sällhet, som ännu åter står mig? Hon drog sin dotter sakta tillsig oc! sade med smekande röst: Min Eugenie, din mo! har något att bedja dig om, hvaraf hennes lugr och lycka bero. Lofvar du mig alt vara lydig! — Ack, tala min mor; jag är ju hos er, för att här få qvarblifva, är jag färdig att allt i:vad ni befaller. — Nå väl, mitt barn; min mon, herr de Loisy har, utan att känna dig, emot dig faltat ett slag fördom. Men du måste. förlåta honom... Ha jär så svartsjuk öfver hvarje böjelse å min sida som icke har honom till föremål. Jag vill be segra denna fördom och derföre icke säga honon jatt du är min dotter. I hans närvaro skall dv kalla mig: madame. Du skall för bonom passer: för fröken de Montglaive, dotter till en af min: vänner i Paris. Förvånad fästade Eugenie sina stora ögon p sin mor; men alltför blyg, alliför älskande oc! undergifven för att göra invändningar emot denn: besynnerliga befallning, lofvade hon att lyda, e huru mycket det kostade på henne att anses föj en fremling i sin mors hus. (Forts. följer.) —D — PROSELYTMAKERI I BAYERN. Följande bref dateradt Augsburg den 23 Juli, och hemtadt från er gor: