Aftonbladet – 3 september 1845, sida 1

efter sedelns innehåll och huruledes hon kommit till denna sällsamma kunskap, så uppstod i detsamma ett larm utanför dörren, och hon ropade: Lef väl, Kohlhaas, tills vi återse hvarandra! När vi råkas skall du få veta allt. Derpå ilade hon till dörren, vände sig ännu en gång tillbaka och sade: Lefven väl, små barn! och aflägsnade sig. Imedlertid led kurfursten af Saxen den största själsångest. Förgäfves rådförde han sig med Oldenholm och Olearius, tvenne berömda astrologer. Förgäfves inneslöto de sig i slottstornet och höllo sina undersökningar, huruvida spådomen skulle uppfyllas i nutiden eller framtiden. Och vär slutligen Kunz von Tronka återvände med oförrättadt ärende, förlorade kurfursten rent af allt hopp. Han inspärrade sig på sin kammare och efter tre dagars förlopp reste han från Dresden, med det föregifvande, att han ämnade besöka fursten af Dessau. i XIX. Under tiden hade domen blifvit Kohlhbaas föreläst, hans papper till honom återställda och hans kedjor aftagna. Derefter gjorde han ett testamente, hvari ban insatte den redlige amtmannen i Kohlhaasenbräck till sina Barns förmyndare. Intet liknade hans sinnesro och tillfredsställelse under de Sista dagarne. På kurfurstens af Branlenburg serskilda Wefallnin e hans många vänner. natt och de ie ullfäde till honom. Ja, han njöt dertill den glädjen att theologen Jacob Freising kom : till honom, såsom sändebud från Luther, med ett utan tvifvel ganska märkvärdigt bref, som likväl förkommit. Alf denne värdige andlige mottog han, i tvenne Branden-.