Aftonbladet – 3 september 1845, sida 1

riddar von Tronka af en underbar slump had vändt sig. Hon helsade Kohlhaas vänligt oc klappade hans barn, som voro med honom i fän gelset. Hästhandlaren, som fann en synrerli likhet mellan henne och hans aflidna hustru Lis beth, var nära att fråga, om hon ej vore han svärmoder. Icke allenast hennes anletsdrag, kropps ställning och händer voro ännu sköna, utan äf ven, när hon talade, rörde hon dem såsom han hustru och bar dessutom ett liknande märke på sin hals. Den vänliga gamla uppenbarade för ho norh, huruledes riddar von Tronka köpt henne att bedraga honom och bad honom väl vakta sir skat. Deremot föreslog hon honom att antag: det tillbud af frihet och lif, som från gränser gjordes honom af junker von Stein, och att föl detta pris sälja till kurfursten hvad som icke vi dare kunde gagna honom, Kohlhaas åter jublade öfver att ega en brodd, hvarmed han kunde död. ligt såra sin fiendes häl, i samma stund dennt trampade honom i stoftet, och svarade: Icke föl allt i verlden, moder! Icke för allt i verlden! — Då tog gumman, som satt och lekte med bar nen, det yngsta af dem i sina armar och sade Icke för allt i verlden, Kohlhaas hästhandlare meh för denna lilla gulhåriga piltens skull! — Och i detsamma kysste hon honom och räckte honom med sin knotiga hand ett äple. — Far skall sjelf berömma mig för mitt beslut, sad Kohlhaas rörd, när han blifvit stor. Hvem som en gång brutit sitt ord till mig, fortfor han, med bonom inlåter jag mig aldrig mera. Finge har först sedeln, blefve han mig sedan trolös på nytt Härtill. svarade zigenerskan, att han i visst afse. ende kunde hafva rätt; men när han nu frågade