bort; så utgjorde då hela spådomen ej annat än ett vanligt gyckel, som ej lönade tid eller penningar. Men huru stor blef ej vår förfäran; då, innan ännu orden blifvit utsagde, ett skrik uppstod bland mängden och allas blickar vändes på en stor slagtarbund, som, förföljd af drängar och pigor, kom löpandes från borggården, släpande rådjuret, såsom ett godt byte, vid nacken, och lät det falla till marken, tre steg ifrån oss. Sålunda hade verkligen hexans ena spådom gått i fullbordan och djuret, ehuru dödt, kommit oss till mötes på torget. En blixt, som slår ned på en kall vinterdag, kan ej träffa förfärligare än denna syn träffade mig, och min ifrigaste sträfvan, så snart jag lemnades åt mig sjelf, blef att uppsöka mannen med fjederhatten, som qvinnan utvisat. Men oaktadt tre dagars efterforskningar, var ingen af mitt folk i stånd att på minsta sätt vinna någon upplysning om honom. Och nu åter, min vän Kunz, har jag, för få veckor sedan, med egna ögon sett mannen i mejeriet vid Dahme. Härmed lät ban kamereraren afträda, torkade svetten från sin panna och sjönk tillbaka på sitt läger. (Slutet följer.) — Q— — — — — EN LADDNING PERUKER. De franska gesandterna hafva understundom användt sitt inflytande på ett ganska eget sätt. Sålunda berättas, såsom säkert, att år 1690 en viss La Rose, kammartjenare hos franska sändebudet i Konstantinopel, herr dArgental, af några bekanta i Paris blef öfvertalad att vända alla sina besparingar i peruker, och sända dem till Konstantinopel, hvilket skulle blifva en mycket god speluwation, såsom det sades honom. Men då han nu ankom till den turkiska hufvudstaden och