FÅNGVÅRDS-STYRELSENS UTLÅTANDE MED FÖRSLAG TILL FÖRORDNING HURU MED FÖR ALLMÄNNA SÄKERHETEN VÅDLIGA PERSONER FÖRHÅLLAS BÖR. (Förts. fr. gårdagsbl!.) På det att antalet af till allmänt arbete dömde för allmänna säkerheten vådliga personer raå blifva så ringa som möjligt och statens utgifter för fångvården sålunda jemväl i förhållande dertill må minskas, har styrelsen som, på sätt förut nämndi är, sökt att uppställa denna författnings föreskrifter så att kommunen skall finna med sin egen fördel mest förenligt, att endast i nödfall anmäla någon att varda dömd til! allmänt arbete, uti 19, 11, 12 och 43 SS föreslagit, att med undantag af rymning och brott, hvarföre styrelsen trott den vådlige genast böra kunna dömas till länets arbetshus, ingen skulle kunna der intagas innan husaga eller strängare varningar inför sockennämnden tvenne gånger blifvit förgäfves använda, och ej till allmänt arbete dömas förr än han tvenne gånger varit å sådant arbetshus intagen; att arbetstiden bör bestämmas vid länets arbetshus första gången från 2 till 6 månader och andra gången från 6 månader till 4 år, men för den till allmänt arbete dömde första gången till 2 eller 3 år och andra gången till 3 eller 4 år; hvarjemte styrelsen, af enahanda skäl som här ofvan blifvit i und. anfört till stöd för det gjorda förslaget, att den vådlig förklarade, som under loppet af tvenne år oafbrutet ådagalagt ett oklanderligt uppförande, skulle upphöra att såsom vådlig anses, uti 44 N bemställt att förlängning i arbetstiden ej må efter denna författning ega rum för den, som tvenne år varit ifrån arbetshusern eller allmänt arbete frigifven, utan att arbetstiden för sådan person i stället skulie bestämmas så, som då någon första gången gjorde sig till arbete vid länets arbetshus förfallen. Då de uti allmänna lagen bestämda straff ej må ådömas förbrytare under 43 års ålder, synes det icke heller vara rättsenligt att personer under denna ålder dömas till allmänt arbete derföre, a!t de visat sig vara för allmänna säkerheten vådlige, helst egentliga orsaken härtill torde böra tillskrifvas försummad tillsyn hos deras uppfostrare, samt hos den kommun, inom hvilken de vistats, och har fördenskull styrelsen, som ansett det vara i högsta måtto önskligt att en ändamålsenligt inrättad räddningsanstalt för vanvårdade barn inom hvarje lån kunde tillvägabringas, uti 12 N 2 mom. föreslagit att den, som genom sin vanart gjort sig förfallen att varda dömd till allmänt arbete, men ännu ej uppnått 435 års ålder, i stället bör för erhållande af nödig vård och uppfostran intagas vid länets räddningsanstalt för vanvårdade barn eller ock, derest sådan ej finnes, vid den inrättning, som K. M. enligt dess, på sätt ofvan nämndt är, redan år 1838 tillkännagifna nåd. afsigt för berörde ändamål vill låta inrätta. I afseende på föreskrifterne för sjelfva processen då fråga uppstår om vådlig persons dömande till länets arbetshus eller till allmänt arbete, har styrelsen, som ansett sockennämnd dervid alltid böra vara kärande part, i öfrigt, på sätt 4, 2 och