hans varor icke funno någon afgång, fann han att man drifvit gäck med honom, och han var nära att dö af sorg och modlösbet. Franska sändebudet. som erhöll underrättelse härom, kom på det infallet att vända sig till storvisiren, för att, om möjligt, finna någon utväg att bli utaf med perukladdningen. pIngenting är lättare. svarade sultanens alter ego, lemna saken endast åt mig,. Följande dagen utkom en firman, som befallde att alla judar stulle bära peruker. Skräck och förvirring utbredde sig bland Israels slägte. Endast några visste hvad perruker voro, men ingen hvar sådana skulle finnas. Detta kom naturligtvis snart till La Roses öron, och han öfverlemnade genast hela sin laddning till mäklare, hvilka inom få timmar försålde den. — DET REKOMMENDERADE BREFVET. Triersche Zeilung berättar följande industriknep, hvarföre en person i Coblenz varit offret: Den 42 Augusti på aftonen inställde sig en fremling hos en härvarande guldsmed och beklagade sig att han vore ur siånd att samma dag betala en skuld på 50 thaler, som han likväl kunnat göra, derest: det ej varit för sent att få ut ett till honom adresseradt bref, hvilket fanns på posten och innehöll 120 thaler. Han förmådde nu den spekulativa guldsmeden att låna sig 50 thaler; hvaremot denne, såsom säkerhet erhöll det redan underskrifna och stämplade postbetyget, enligt hvilket brefvet låg färdigt till afhemtning; med vilkor att Jlångifvaren skulie sjelf afbemta det den piföljande dagen och hålla penningarne till egarons disposition, efter afdrag af sitt förskott och några thalers dusör. Långitvaren begaf sig alltså om morgonen till posten och erhöll brefvet, men huru stor var ej hans harm då han vid öppnandet fann det innehålla 9:ne papperslappar med följande påskrift: Kinesiska kassaanvisnipgar, bland alla därav gällande för fullt. Egaren till det himmeiska rikets pappersmynt infann sig ej för att eftertråga det omtalta örverskottet.